Mår...bra!

Vissa dagar är mer fantastiska än andra, idag har varit en sån dag. Får bläddra långt tillbaka i tiden för att hitta dagen där det sist står "Få massage". Men idag är det äntligen min tur att få kolla av om det är ok att ligga på magen en längre stund utan att det opererade bröstet ger sig till känna. I dörröppningen möter jag ett kärt återseende, en fantastisk näsflöjtist och ett energiknippe till kvinna. Blir så glad över att återse henne. Några minuters samtal och sen svischar hon vidare ut i livet.

Av med kläderna och in under handdukar och filt. Redan där har den fantastiska känslan infunnit sig. En timme senare och en underbar väldoftande massage senare är det hopplöst omöjligt att ens tänka sig att öppna ögonen, röra på sig, kliva upp och klä på sig. Nockad och in-checkad tills morgondagen...tack gärna!

Långt senare och mycket motvilligt är jag dock uppe, påklädd och tar itu med dagens sista timmar. I morgon ska bilen styras mot arbetet för att hämta framtidens schema. Framtiden som börjar fortare än vad man har tänkt sig.

 

"Jag är intresserad av framtiden, för det är där jag ska tillbringa resten av mitt liv."

 

 

 

 

Rosa bandet-kväll

Lokalen är fylld med kvinnor och det är ikväll jag ska få berätta min sanning...min sanning om min resa. Först ut är ordförande från Viktoria föreningen som berättar om hur de arbetar. Sen är det då min tur...pirrigt. Första gången jag står upp och ska berätta om något så personligt för helt vilt främmande människor. Jag är ingen talare och jag är inte den som ställer mig i rampljuset frivilligt, fast det är klart detta gör jag ju frivilligt...

Bestämde mig redan från början att hoppa över stödord utan försöka tala från hjärtat. Det viktiga är kanske att ha koll på den röda tråden så jag hittar tillbaka till den. Lite vatten först sen är det bara att kasta sig ut, bära eller brista. När en halvtimme har gått sitter de flesta och torkar sina ögon. Hoppsan det var kanske inte riktigt så jag hade tänkt att det skulle bli, men får tolka det som ett gott betyg. Fick många tack efteråt vilket värmde i hjärtat. Fast det som värmde allra mest var att få svara på frågorna som en bröstsyster hade som var mitt uppe i sin cytostatika behandling - Ritade de på dina bröst vid strålning? Hur länge sitter färgen kvar och hur går det till vid strålningen? Att få svara på dessa enkla frågor som tyngde henne för tillfället har nästan gjort min resa värd att resa. Jag har inte bara gjort den för min egen del utan även gjort den för andra. Jag har fått svaret på min fråga. TACK!

 

 

Tappat fästet

Efter att ha landat åter igen i vardagen och där tankarna har sorterats efter Österlen vistelsen hittades ytterligare några biverkningar som inte fanns med på de långa listorna från sjukhuset. Dessa biverkningar är mer skrämmande än infektionskänsligheten, rinnande ögon och illamåenden. När jag sitter och lyssnar på hur de andra har det efter sina behandlingar kommer i stort sätt samma saker fram hos dem alla. Vissa saker känner jag igen andra inte. Bortdomningar i händer och fötter, svullna armar, trötthet, vallningar, värkande leder, avsaknad av sexlust, koncentrations svårigheter, borttappande av sig själv, dåligt minne.

Det vi alla kämpar med är att försöka komma tillbaka till ett liv som påminner om tiden innan. Hur mycket vi än vill så kommer det aldrig att gå. Nu finns det bara tiden efter och det är där vi behöver lägga vår energi och kraft. Enkelt sagt, tuffare att genomföra.

Att vara stark är inte
att aldrig falla
att alltid veta
att alltid kunna.

Att vara stark är inte
att alltid orka skratta
att hoppa högst eller vilja mest.

Att vara stark är inte
att lyfta tyngst
att komma längst eller
att alltid lyckas.

Att vara stark är
att se livet som det är
att acceptera dess kraft
och ta del av det
att falla till botten,
slå sig hårt och komma igen.

Att vara stark är
att våga hoppas
när ens tro är som svagast.

Att vara stark är
att se ett ljus i mörkret
och alltid kämpa för att nå dit.

 

 

Början - slut - början

Oj!...plötsligt så var det bara slut. Tiden har sprungit iväg och dagarna har varit intensiva, både med att hinna med att äta och prata. Det som började lite konstigt med det jag tyckte ifrågasättandet av inre styrka slutade med att alla hittade mer eller mindre sin egna inre styrka, fick nystarter, pånyttfödelse och aha-upplevelser. Måste påminna mig själv om att skogssysters språket inte förstås av alla.

Det underbara paret David och Emma bjöd hela veckan på fantastisk god mat. Vi blev serverade säsongens grönsaker i alla dess färger med ljuvliga smaker och med Emmas goda stenungsbakade surdegsbröd. Önskar att man hade kunnat åka dit för en dagens men de har de tyvärr inte. Catering tyckte jag att de nämnde.

 

 

Tidigt i ottan samlades vi i den veduppeldade lokalen bakom huset för att mjuka upp våra kroppar med lite yoga. Efter mycket knak och sprak i kroppen känns den efter några dagar lite, lite mjukare. Så nu finns det nästan risk för att jag kommer att sakna det hela. Fast det är klart jag har ved, en kamin, övningarna på ett papper och en yoga matta så det finns inte så många ursäkter egentligen att inte fortsätta. På kvällarna avslutade vi dagen med en lång och skön avslappning utom en av dem då kom den entusiastiska chokladkvinnan från Lilla chokladbutiken i Kivik och höll en smakrik stund tillsammans med oss.

 

 

 

Trots alla de olika åldrarna, bakgrunder, öden och livshistorier finns det mycket tacksamhet efter dessa dagar över att ha fått träffa alla dessa kvinnor. Jag önskar dem allt gott här i livet och är lite rörd då jag styr kosan mot Moder Jord i Kivik och verkligheten igen.

 

 

"Vissa spänningar är nödvändiga för att själen ska utvecklas,

och vi kan ha god nytta av dem. Vi kan söka efter varje tillfälle

att ge och ta emot kärlek, att uppskatta naturen, att läka

våra sår och andras sår, att förlåta och att tjäna."

av Joan Borysenko

 

 

 







Inre styrka

Vilken natt...isande kallt på rummet, en vinande vind utanför och regn som slår på rutan. Några få futtiga timmars sömn blev det väl sammanlagt, så när klockan började närma sig yoga-tid är jag inte riktigt på hugget men det ska göras. En brasa i kaminen knastrar och en skön värme sprider sig i rummet där vi ska hålla till. Hej å hå...smidig är man inte! Men efter 1½ timme är det riktigt skönt.

Fortsätter morgonen med att samtala i grupp om våra tankar och frågor vi går och bär på. Plötsligt känner jag att jag blir ifrågasatt om min styrka jag har och har haft under tiden av min resa. Troligtvis blev jag för skrämmande för de andra kvinnorna men även för psykologen. Tänk vad otäckt att bära på en inre styrka...eller? En tre minuters tyst övning där vi ska titta en person i ögonen hela tiden och sedan tala om vad vi ser i dessa själens ögon får avsluta förmiddagen.



Talldungen

Talldungens gårdshotell, Brösarp

 



Så har jag då hamnat på underbara Österlen för några dagars rekreation. Här ska det samtalas, bli matmedveten och yogas tillsammans med tio andra kvinnor som har varit ute på resor långt ifrån denna värld. Deras resor går inte med ord beskriva, kan bara försöka - otroligt, starkt, förtvivlat men framför allt hoppfullt.

Dagen har varit intensiv framförallt att hinna äta all den mat som serveras. Och vilken mat...närproducerat, ekologiskt, färgglatt, smakrik, lagat med kärlek och fantastiskt god. Glöm snabbmat och servering från bläck, här är det linneservetter, färdig upplagt och serverat vid bordet som gäller men ändå på ett enkelt sätt. All beundran till det unga paret som driver stället.

På de gamla udda stolarna som står runt borden blir vi sittandes hela dagen och bara matas med information och livsöden, Gissa om jag saknar skogssystrarnas stora ring på golvet och en kudde att sitta på, är helt stel i kroppen. Så när kvällen kommer ser t o m jag fram emot att böja till kroppen med lite yoga. Men för att inte skrämma oss stackare som aldrig har provat yoga innan blir det några korta övningar innan vi får lägga oss på golvet för en skön avslappning av ljudet från elden i kaminen. Nu känner jag mig mer bekväm och hemma.

Knatar tillbaka till mitt lilla Blåklint´s rum och pustar ut en stund. Blir ståendes som en åsna mellan två hötappar...två sängar och en person, vilken ska jag nu välja? Jag tar den ena och lämnar den andra ledig till...vem vet, kanske huset huserar något spöke....hyyy.

Mäktiga ord

Denna dag kom det ett fint brev från kusin i norr. Brevet innehöll så många fina ord som jag gärna dela med mig.


För den som har bestämt sig

Du har en glöd inom dig, känner du den?
Även de morgnar du inte känner för någonting annat än att vända dig och somna om. Också de tillfällen du klipper med ögonen och kisar försiktigt mot ljuset så finns den där, slumrande.

Den där glöden kan tända hopp i andra människor. Tämj den inte, använd den istället. Rikta den mot något konstruktivt, kanalisera den där energin. Använd kraften som finns i att bestämma sig på allvar.

För den som har bestämt sig .... är det aldrig för sent

För den som har bestämt sig .... öppnar sig alltid en väg

För den som har bestämt sig .... blir det svåra enklare

För den som har bestämt sig .... skrämmer inget längre

För den som har bestämt sig .... växer också självförtroendet

För den som har bestämt sig .... minskar även självtvivlet

För den som har bestämt sig .... finns det ännu en dag

För den som har bestämt sig .... blir orden plötsligt på riktigt

För den som har bestämt sig .... blir målen tydligare än hindren

För den som har bestämt sig .... finns alltid något att kämpa för

Andra kanske vill leda in dig i redan upptrampade spår, men du ska vara vild och fri. Gör det du sagt att du ska, starta det du tänkt på så länge, var den du vill vara, bli den du skulle kunna bli. Vad annars ska du göra?

Tiden går min vän. Har du bestämt dig än?

av Olof Röhlander