Gott Nytt År!?

Så har då julen rusat förbi i rasande fart, från söder till norr och från norr till söder. Mycket mat och många timmar sittandes i gemenskap. Härligt!

Julklapparna blev naturligtvis många eller vad sägs om biljetter till Cirque du Soleil som påminner oss om sommarens USA-resa eller konsertbiljetter till Michael Buble eller kommande tillökning inom familjen...nej,nej den får syster stå för. Ja, vi måste ha varit riktigt snälla i år.

Naturligtvis kommer verkligheten ifatt mig emellanåt också, vissa dagar mer än andra. För även om jag bara vill vägra att kliva upp ur sängen, vägra att ta bort täcket från huvudet, vägra att packa väskan och åka hem igen så är det ett måste. Paniken och den fruktansvära rädslan i kroppen får fäste och sveper iväg med mig okontrollerat...andas och sansa sig är enda raka. "Det enda vi behöver frukta är fruktan själv." Så istället för att frukta önskar jag att nästa år bär frukt.

GOTT NYTT ÅR TILL ER ALLA FINA VÄNNER 

God Jul!

Då var det klappat och klart för jul.
De sista inför julen är nu gjort, så idag drar det hela igång och som en lite julklapp har tiden till onkologen också kommit. Den 2 januari är det dax...brrr. Tur att det är långt dit.

Tacksamheten är enorm, så stor att den är svår att beskriva då det gäller alla de hälsningar - kort - sms - blommor - telefonsamtal - presenter och fikastunder naturligtvis. Ni är fantastiska!

Så alla ni underbara, vackra och kärleksfulla människor vill jag önska en riktigt God Jul!

Sådär känsla

Det är med lite vemod i kroppen och själen då beslutet att säga upp lokalen var tvungen att göras idag. Mars månad ut sen kan den hänga löst. Ja, vad gör man...

Bra förtjänst

Törs knappt säga det högt men idag mår jag bra, riktigt bra faktiskt. Så om det är kuratorns förtjänst, mina ändrade tankars förtjänst eller om det är alla de positiva tankarna som skickas till mig så har det gjort min en tjänst iallafall. Jag mår bra!

Fyller på med lite extra energi både när det gäller socker intag och trevligt sällskap under hela eftermiddagen. Tror nästan att det skulle kunna bli en ful ovana, fast gör det hellre till en god vana. När jag kom hem hade Tryggve flyttat in hos oss. Varmt välkommen du kära nalle från Nallebudet! Med Tryggve kom även en vacker önskepuppa som jag redan har fyllt med bra ord denna dag.

Pillertrillare

Under gårdagen hamnade jag plötsligt i ett "normaltillstånd", en underbar känsla som inte har funnits under lång tid nu. Många gånger har det varit rena rama döds ångesten. Ångest över att jag ska sträcka fram armen och säga ja tack, det är helt ok att du sprutar in gift i mig. Gift som vi alla är lärda över att vi ska akta oss för. Men sen funderade jag ett tag...Om jag lurar mig själv och säger att det är ett homeopatiskt medel (lika botar lika) så kanske det inte blir lika jobbigt längre. Funderar på saken lite till...

Det här tillståndet att känna sig normal är något jag ska försöka hitta oftare till sa kuratorn vid dagens samtal. Hon frågade vad jag gjorde för att hamna just i detta normaltillstånd. Oj, det var nästan lite så man skämdes när jag fick erkänna att jag provade på att göra lite luffarslöjd *hihi*. Men var det så att jag mådde bra av det så tyckte hon att jag skulle fortsätta med slöjdandet. Återstår att se om det blir så.

Mina MåBra krokar.

När jag vaknade i morse fick jag ta mig en ordentlig funderare på om läkaren verkligen hade opererat bort en tårtbit eller om han hade petat in en hel tårta i bröstet. Sprängfyllt och stort gjorde det riktigt ont att sätta på sig bh:n. Förklaringen kom senare när sköterskan tömde bröstet på vätska. Tendens till inflammation...skratta eller gråta?   En tio dagars penicillin-kur lagom till sill och nubbe tider. Suck!

Apoteket nästa där lång kö väntar. Hinner under tiden titta mig omkring bland hyllorna och hittar till min glädje artiklar från Yogi-te, Kung Markatta, Green & Black´s  m.fl. Plockar på mig lite te inför natten och granatäppeljuice. Och så blir det min tur. Pillertrillaren plockar fram min medicin och ber mig att komplitera med Bifolac - naturmedicin. Se där ja, lite naturmedicin kan ju aldrig skada ;)

Utrota det onda

Visst att det äntligen är helg men för min egen del hade det gärna fått varit måndag. Bröstet värker och spänner. Troligtvis står det vätska innanför igen och behöver tappas. Så en liten kran skulle man haft för att lätta på trycket.

Roten till allt ont

Jag ska hitta roten till allt ont

Sen ska jag gräva upp den

och bjuda alla mina ovänner

på vårbrasa !!!

Valmöjligheter

Det är inte alltid man kan göra ett val, ibland måste man göra flera. Eller så har man mindre tur och har inget annat val.

Huvudet jobbar för högtryck över valmöjligheterna som finns eller inte finns. När läkaren lägger fram efterbehandlingsprogrammet så lägger han inte fram någon valmöjlighet över olika alternativ som de kan erbjuda. Från deras sida sett finns det inget annat val. Men om jag vill göra ett val? Vad har jag då för valmöjlighet?
Naturligtvis finns det naturmedicin som jag kan välja men det är frågan om jag måste välja det ena eller det andra ? Kanske är det bättre att göra det kombinerande valet skolmedicin + naturmedicin = det perfekta valet...? Ja, plötsligt har jag massa val som måste göras, trots att läkaren bara ger mig ett val.

Att titta sig i spegeln och fortfarande tycka om sig själv är tufft. Förr kunde jag stå där länge och titta utan att egentligen se, men tyckte ändå om vad jag såg (förutom vissa dagar naturligtvis). Idag väljer jag att titta bort. Idag väljer jag bort min kropp, förr hade jag inget annat val.

En "Boobie-buddy" sa att hon valde bort 2009 i sin kalender. Jag kommer att välja att skriva i min 2012 års kalender:  KÄMPA-KÄRLEK-VÄNNER-FIKA det andra finstilta texten som tårar-förtvivlan-hopplöshet-ångest-ilska är ändå sånt som brukar vara för litet och svårt att läsa så man hoppar över det.

Jag vet också att jag väljer:

Dag & natt

För en bra dag krävs:

• Trevligt sällskap.
• Många timmars fika.
• Knappt använd näsduk.
• Ett fint värmande kort från oväntat håll. Tack!

För en god natts sömn krävs:

• Sju timmar lång middag hos grannarna.
• Lavendelolja till fötterna.
• Spikmatta till ryggen.
• Varm vetekudde till magen.
• Svenskdroppar till själen.

O-trevligt

Gårdagens långa fikastund i mitt krypin i stan var oh så trevligt. Här stöttes och blöttes många tankar och funderingar. Snörvlar och snyter mig mellan varven. En obeskrivbar obehagskänsla finns i kroppen hela tiden och i huvudet snurrar mängder av tankar. Så att kommar iväg på en välbehövlig meditations-stund med avslutande lucia fika gör att kroppen känner sig lite lugnare och natten känns lite lättare.

Det är inte nog med att den kommande dunderbehandling ska genomföras, den tvingar även in mig i klimakteriet. Så nu måste jag även ta mig till gynekologen och byta bort min hormonspiral *tjoho*. Det är precis det man vill starta dagen med...not. Nu testas alla mina svaga sidor. Så med skräck i rösten förklara jag att jag verkligen tycker att detta verkligen är otrevligt och kan inte svara på hur jag kommer att reagera. Den gamla luttrade barnmorskan kallar in extra personal för att hålla mig i handen som hon sa eller om det var för hennes egna trygghets skull då hon slapp vara själv tillsammans med denna smått galna kvinna (mig) förtäljer inte historien. Så nu är listan med "att-göra innan-behandling" något kortare. Check!

Nu närmast är det att försöka hitta tillbaka lite till mitt lugna trygga jag. Men när känslan av att ha tappat kontrollen över sitt liv, att mattan kan ryckas undan närsom, att man tittar döden i vitögat eller att man har ett djupt svart avgrundshål framför sig är det svårt. Så tillsvidare denna dag gäller att hitta det bästa med den så långt och det är att jag inte behöver byta spiral fler gånger i det här livet. Ooooh så trevligt!

På ont eller gott

På ont eller gott är dagens tankar och funderingar kretsade kring.

Det har nu blivit dagen som det är dax att få provsvaret på bröstcancern. Få ta av mig kläderna för en undersökning av såret. Har läkt bra men behöver tömmas på vätska. Efter tömmningen fortsätter läkaren snabbt samtalet med att tala om hur den framtida efterbehandlingen kommer att se ut. "Din operation har gått bra och vi har inte hittat någon spridning till lymfan i armhålan och vi har tagit med gott mått på området runt omkring. Pga din unga ålder och knutans storlek kommer din vidare behandling att bli cellgift samt strålning och hormontabletter". Ligger där på britsen med bara bröst hängandes efter sidorna (ja, vad fan de är inte så pigga längre) och öppen mun. HELVETE!!!

Förflyttar oss till ett samtalsrum nu mer påklädd och med tårarna rinnandes. För tillfället är det inte mycke som känns bra. Min största fasa har besannats. Jag kommer tappa allt mitt hår! Gråter några skvättar till. Tänk om jag blir blond och lockig när håret kommer tillbaka... Sköterskan säger tröstande: -Du var inte förberedd för detta besked va? Du måste tänka på att du inte är sjuk utan detta görs nu i förebyggande syfte.  
Oj oj, måste ha gett henne en riktigt vass blick när hon sa de orden till mig, för stackarn såg lite rädd ut ett tag. Finns det någon som är beredd på dessa besked? Finns det någon som inte har känslor i sin kropp? Finns det någon som ändå kan vara glad denna dag?

Jo, jag är ändå lite glad även om det kommer bli upp mot ett halvårs helvete. Jag får nämligen vara utan bh på natten. Yes, man får vara glad för det lilla.

Rädsla

Förbereder inför julens antågande, det går fort nu. Maken överraskade med adventspresent på morgonkvisten. Trevligt! Troligtvis är det för han vill ha hjälp med att få dit lite lister i vardagsrummet. Ja, vi kämpar vidare med dem och det verkar som det aldrig tar slut i högen.

Imorgon är det dax för återbesök hos läkaren, det är nu som provsvar och efterbehandlings planerna ska nämnas *brr*. För tillfället får jag erkänna att jag är lite rädd. Men Marie Curie säger: "Man behöver inte vara rädd för någonting i livet. Man måste bara förstå det." Ok, så imorgon hoppas jag på en bra förklaring så jag förstår och slipper vara rädd.

Rånad!

Var eviga dag blir jag rånad på min tid. Det är de förbaskade tidstjuvarna som alltid är i farten. Tidstjuveri borde vara straffbart att hålla på med. Tänk så många vi stöter på var dag. Alla människor som "- Jag ska bara...vänta lite...ni har nu nummer tre i kö....går det bra att dröja?...ett ögonblick...*ring,ring*..." rånar dig på din tid.

Så om jag någonsin har tjuvat tid av dig ber jag om ursäkt. Var rädd om DIN TID, DIN EGEN-TID!

Stormande känslor

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta...känslorna bara far upp,ner och runt omkring i kroppen. Det är något som hör till säger de andra utvalda och kanske andra bättre vetande. Det jag har gråtit för innan blir hulkande gråt, det jag har lett och skrattat åt innan gråter jag av glädje för idag. Varför är det så?
Är det tacksamheten man känner som man gråter för? Eller är det värmen i hjärtat man gråter för? Kan det vara livet man gråter för? Ja, varför gråter man för?

Fika

Vardagen börjar bli både trist och ensam. Hur mycket jag än plockar så finns det ett helt samhälle med småknytt som envisas med att ställa till det hela tiden. Suck! Men hur roligt är det då i längden att städa efter andra? Rastlösheten gör sig påmind, speciellt i fingrarna - vill ha något roligare att göra.

Med mer eller mindre akrobatiska konster i duschen (för att inte blöta förbanden) förbereds en tur in till Biltema. Inhandlar tänger och tråd och tror jag har tålamod och prova på luffarslöjd. Ja,ja tänger är ju alltid bra att ha om det inte skulle falla i god jord. Passar på att ta en sväng till mitt lilla krypin bara för att sitta och mysa. Så mycket mys i min ensamhet blev det inte då "grannen" ville bjuda på fika. Sånt tackar man inte nej till, börjar bli riktigt duktig på att fika i flera timmar.

Flera fika timmar senare och hemkommen möts jag av en gigantisk hög orkide från mina fantastiska arbetskamrater. Tja, vad säger man förutom tack? Får jag bjuda på fika kanske...?

Bara bröst

Tänk att man kan känns en sådan längtan att få gå med bara bröst. Inte det vackraste men så skönt det hade varit. Har nu levt i min bh dygnet runt i flera år känns det som. I den skall man befinna sig ett bra tag framöver med sa sköterskan. Skit med, där rök den tilltänkta nyårsblåsan. Lite nål och tråd så kanske det går att lösa.

Nästan en liten pensionärskänsla har infunnit sig och då med tanken på att dagarna går fort och man hinner inte göra någonting. Troligtvis beror det på mycket prat och lite verkstad men vad gör man inte när telefonen ringer och man blir lika glad och inspiterad för vart samtal som värmer gott i hjärtat. När posten kommer och det är ett brev från kirurg mottagningen känns det i magen. Många tankar hinner gå i huvudet innan brevet är öppnat. Läkarintyg...pust! Är nu sjukskriven fram till den 23e december, tack för det! Läser man sedan vidare står det att vidare behandling kommer att bli strålning. Hm...är det en gissning eller vet läkaren redan det? Plötsligt blev det ännu fler dagar kvar innan måndagens återbesök är inplanerat.

Lagom

Att göra lagom lite idag har varit dagens uppgift och den har inte varit lätt attt uppfylla.

Huvudet vill inte som kroppen vill. "Jobba, jobba, snabba, snabba" säger huvudet. "Orkar inte, jag vill inte, jag är fullt upptagen med att ha värk" säger kroppen. Ibland vinner huvudet och ibland vinner kroppen. Men ibland vinner hjärtat och magen över de andra två envisa "Lagom lite av allt så blir det bäst" säger hjärtats- och magens känsla. Och ta med sjutton nog är det så allt för när posten kommer ligger där ett vykort från några arbetskamrater som skickar med några tänkavärda ord.

Vill sända några ord,
en hälsning, så du minns
att lyssna på dig själv
och de behov som finns.

För bara du kanveta
vad som är bäst för dig.
När du ska ta emot
- men även säga nej.

Gör vad som är gott
för både kropp och själ.
Och gör det för dig själv
och oss som vill dig väl.

Du är den enda "jag"
du någonsin kommer ha.
Ta därför ahnd om dig
så du kan få må bra!

Ett änglakort om något alldeles lagom till denna dag.

Hälsosamt?

Då har det gått fem dagar efter bröstoperationen och för var dag känns det bättre och bättre.
Men dagens fråga är hur hälsosamt är det för kroppen med den blå färgen som sprutas in i bröstet egentligen? De fyra sticken i bröstet är fortfarande tydligt turkosfärgade, urinet har skiftat från blålila till normalt och avföringen är nu grönt. Ja, det är häftiga grejer de har inom skolmedicinen, men hälsosamt...nja.

Förr & Nu

Blomsterbudet anlände och naturligtvis får man ringa och tackaför de vackra. Det som förr var min arbetskamrat har nu blivit min "Boobie-buddy". Samtalet blev långt och det som förr kunde kännas lite tyngre hade nu fått en annan mening.

Boobie-buddy gav mig några  råd på vägen:
- Släpp bara in dem som kommer med glädje till ditt hus och liv , resten kan du vara utan.
- Skaffa dig skinn på näsan.
- Bli kräsen och gör bara det du vill och det du har planerat (om det ärroligt vill säga).

Sagt och gjort... Festkläderna åkte på och alla julbord man förr har ätit har nu kompleterats med nya sillsorter  så som blåbär, havtorn, currant och Branteviks smaker. Att sen ta sig upp i ottan för att åka busstur till Hansestadt Lübeck för att gå på julmarknad kanske kändes lite för(r) tidigt. Denna fantastiskt vackra stad som med sin medeltida marknad utanför Maria kyrkan gjorde att maken fick hålla hårt i plånboken.

Att man nu har lite feberblossiga kinder tänkte man inte på att man skulle få förrens så där 18 timmar sedan. Så NU är det dax att vila. Ju förr desto bättre.

Idag

• Idag är man inte stor i truten.
• Idag gör det ont!
• Idag önskar jag att jag hade haft en hävert.
• Idag letar jag efter en larmknapp till någon assistent (maken).
• Idag har bröstet regnbågens alla färger.
• Idag luktar jag gott igen.
• Idag är jag glad för att brösten har olika storlekar.
• Idag uppskattar jag nog det mesta.
• Idag väntar jag på ett blomsterbud!!
• IDAG är det en bra dag i allafall om jag tänker efter.

Time to heal

Efter att ha genomgått gårdagens operation som än så länge ser lovande ut är det nu dax att pausa lite i resan och slicka sina sår. Soffa, praliner och alvedon låter som ett bra recept de närmaste dagarna. Att sedan läkaren vill att jag ska börja jobba igen redan på måndag känns just nu mindre troligt. Men enl, honom läker såret på 1 vecka och enl.sjukgymnasten 4-5 veckor...

Vem ska jag tro på
Tro på
Tro på när
Tro på när allt är såhär?
Jag hoppas ändå på ett lyckligt slut

Nytt liv

Började dagen med läkarträff och provtagning som gick snabbt och smidigt. Tiden i väntrummet påminnde mig om att ett nytt liv var på intågande och kännde mig genast svimmfärdig. Många djupa andetag och försöka stilla kropp och tankar så var man snart på plan igen. Har tackat ja till att delta i en studie ang. bröstcancer vilket innebar att några extra provrör skulle fyllas. Stoppade räknandet vid åtta rör och funderade på om tanten skulle tömma mig på allt blod. Eftermiddagens träff med narkosläkaren känndes proffsigt och lugnande. Tack för det!

Skyndar, skyndar för att hinna med ALLT man vill hinna göra innan. Glad att lussebullarna har blivit bakade och att makens hår har blivit klippt. Ja, jag har tom hunnit att laga mat så de inte ska vara hungriga här hemma.

Nu gäller det att skynda vidare så magen hinner få ett sista skrovmål denna dag. Sen gäller fasta ända tills imorgon kväll. Tänk om man skulle magra några hekto på köpet. Att packa ner snyggt nattlinne behöver man ju inte tänka på men väl en bh utan byglar. Det var väl inte det roligaste att gå och köpa men vad gör man inte för att hålla "pattarna" på plats.

Lång natts färd mot dag, min första dag i mitt nya liv.

Hälsoundersökning

Efter att ha slitit hela dagen i regn, storm och bland kartonger och tomtar känns det att man lever. Trots detta är det nu hälsoundersökningen som skall fyllas i. Få se...

• Har du någon hjärtsjukdom? -Bruster hjärta kan det räknas?
• Blir du onormalt anfådd eller får du ont i bröstet vid ansträngning? -Tror f.n det är ju otränad.
• Är du tidigare sjukhusvårdad? -Tja, man har ju fått barn och dem har man fått vårda.
• Har du eller nära släkting haft problem vid narkos? Vad? -Tycker att det luktar äckligt det är det stora problemet.
• Har du några problem att sova? JA! När maken snarkar.
• Om ja, vilket sätt och vad gör du för att förbättra din sömn? Sparkar på han så han slutar.
• Längd: -Ja, längre än 160cm är man inte.
• Vikt: - Är det nu man ska ljuga? Risken är kanske att narkosdosen blir för låg, här får det bli några extra kilon för säkerhets skull.

Så där, då var det gjort imorgon är det dax att börja resan mot...bättre hälsa.

Julstök

Suckar över att listerna fortfarande ligger på golvet i vardagsrummet. Fast det är ju klart högen har minskat med två då vi var tvugna att sätta dit dem som kommer att hamna bakom kartongerna med julsaker...

Hivar ner kartongerna med julsaker vilka bara blir fler och fler för vart år. Någon ny tomte hör alltid till, fast nu i år har det nog blivit minst fem nya. Hänger ljusslingor, placerar ut renar, tomtar, tåg, ängel och paket i trädgården. Överdrivet mycket? Ja, troligtvis men barnen i området tycker om det. Får kanske spela lite julmusik ute också för att höja stämningen.

Frusen och trött korsar jag fram och tillbaka mellan kartongerna inne och undrar vart jag ska börja. Tittar i kartongerna och undrar vart jag ska börja. Kliver över tvätthögen och undrar vart jag ska börja. Sätter mig ner och undrar vart jag ska börja.

Sitter kvar och skiter i att börja julstöka, för stökigt är det redan!!!

Lämnar jobbet på oviss tid idag. Känns lite konstigt och lite vemodigt men nu finns det viktigare saker att ta tag i här i livet.

Hälsodeklarations papprerna inför operationen ligger fortfarande oifyllda på soffbordet. Borde fylla i dem men skjuter på det hela tiden - snart går det inte att göra det längre. På måndag ska de överlämnas inför tisdagens operation. Suck!

Försöker skingra tankarna och fylla ut tiden med så mycket som möjligt. Tur att alla julsaker ska ner från vinden och tomtarna skall plockas fram. Känner mig hyffsad stark men gråter lite extra när Idol-programmet sänds.

Sängläge och vila inför morgondagens julstök.