Stop!

Nu börjar det bli en vana att dessa bakslag kommer som ett brev på posten efter ett antal positiva dagar. Lika förvånad och lika oförberedd är jag var gång. Här jobbar inte huvudet och hjärtat tillsammans. Huvudet vet precis hur man ska göra med sin sorg, ilska och hur man tar hand om sig själv för att må bra. Men hjärtat tar totalt över kontrollen eller hjärtat förresten, det är nog själen som lever sitt egna lilla liv och inte går att styra över.

Det spelar ingen roll hur ofta jag och min kropp ropar "Stop, jag orkar inte mer utan måste få vila!". Livet rullar ändå på och själen tar in allt, den känner efter, den känner före, den vrider och vänder, funderar och reagerar. Suckar i massor och släpper iväg allt som inte behöver behållas. Blundar en stund, gråter lite för att jag tycker synd om mig själv och andra, suckar och tillåter mig göra det.

Trots att huvudet vet hur det ska vara och hur man gör, ska det efter omtänksam orolig arbetskamrat beställas tid för samtal. Tack! Jag tänker ta emot den hjälpen, jag tänker trilla ner i groparna men jag kommer att resa mig, borsta av mig och gå starkare ur det. Jag kommer titta i backspegeln och beundra mig själv för vad jag har gått igenom. Jag kommer vara och är tacksam för all hjälp som erbjuds, för alla som orkar lyssna och för de axlar som får ta emot mina tårar.

 

"Jag gör det bara för att jag kan"

 



Naturligt

Det är inte bara tråkiga saker som händer i mitt liv vilket är lätt att tro när man läser mina ord. Från denna dag och en månad framåt har jag och ett antal andra personer blivit uttagna till att vara med i en testgrupp av naturlig hudvård. Mycket spännande!

 

Så under gårdagen skulle då produkterna hämtas. Kvinnan som möter mig har jag inte sett till på många år. Under tiden vi arbetade på samma arbetsplats höll vi bara en ytlig kontakt men från första stund denna dag var det något helt annat. På den korta stund vi träffades kom vi till att tala om många stora livsfrågor och funderingar. När det var dags att gå kommer det en kommentar om "Skogssystrar - det låter intressant och det skulle jag vilja veta lite mer om, vilka de är". Jag kan inte låta bli att le och tänka "Du är en av oss".

 

På väg tillbaka till bilen står ett gäng yngre killar i en klunga och pratar. Plötsligt hör jag dem ropa "Hello, sexy lady come and join us!" Kan inte mer än bara ruska på huvudet och skratta åt dem. För det första så är det mer än tjugo års åldersskillnad och för det andra är jag långt ifrån sexig. Men så får jag ta mig en funderare över vad de såg egentligen. Kan det ha varit den inre skönheten som lyste igenom som man har så svårt att se själv utan det är den yttre skönheten som man strävar efter hela tiden? Svaret lär jag aldrig få veta.

 

 

"Vad nöjd med allt du ser
och allt som livet ger.

Men när?

Var nöjd med allt som livet ger
och allting som du kring dig ser
glöm bort bekymmer, sorger och besvär."

 

 

 



Tyngd

 

Det är inte med ett leende som jag går och bär alla världens bekymmer på min rygg. Helt ofrivilligt har det lagts i tyngder i min ryggsäck, jag som precis tyckte att jag hade lättat lite på min packning av bekymmer och oro. Jag tyckte livet började räta upp sig lite. Jag t o m intalade mig själv att det faktiskt var lite skönt att vara ensam. Men denna dag saknar jag verkligen någon vid min sida som hade tröstat, hållit om mig, pussat lite på mig och stärkt mig.

Många tråkiga saker har kommit till min kännedom. Andras misstag som jag nu måste ta reda på och som har satt djupa spår hos mig och andra. Handlingar som inte har gått att värja sig emot hos en del. Här passar ordet "psykisk våldtäkt" verkligen in. Att bara stå och titta på med bakbundna händer när den utförs gör mig illamående, mitt värde som medmänniska rasar kraftigt och kroppen blir alldeles tom och intetsägande. Skuld - skam - ilska - sorg!

Mitt i allt detta finns det ett "tycka synd om - vill hjälpa" vilket kan tyckas vara en konstig tanke. Troligtvis beror det på ordet MEDMÄNNISKA för ordet MOTMÄNNISKA finns det?

Åter igen är det dags att stanna upp, ta av sig den där ryggsäcken, öppna den och titta på innehållet. Vilka problem och bekymmer är mina? Vilka är andras problem och bekymmer som jag går och bär på helt i onödan? Om jag bara stoppar ner det som tillhör mig tillbaka i ryggsäcken och t o m låter en del bli kvarliggandes utanför kommer det genast att bli lättare att bära ryggsäcken vidare på livets stig. Jag längtar till att komma vidare...

Egentligen vill jag inte längta, jag vill vara här och nu...leva dag för dag och ta emot varje dag som om den var den sista...inte se bakåt och inte bekymra mig för morgondagen...ändå kan jag inte låta bli att just längta en smula...

 



På väg igen

Efter ett långt uppehåll för att försöka komma på banan igen är siktet inställt på framtiden men blott med en dag i taget. Visst finns det stunder då jag halkar av vägen och hamnar i diket, ibland blir man mer skadad och får uppsöka hjälp medans andra gånger räcker det att plåstra om sig själv.

Mycket har hänt och mycket mer kommer att hända både på gott och på ont. Motgångar har inneburit många tårar, känslan av hopplöshet och förtvivlan. Här har goda vänner trätt in och tagit över ett tag innan min envisheten och samtal med mig själv fått motgång att vända till medgång. Saknaden är stor efter både det ena och det andra och där ingår mina ord. Ännu en gång har det försvunnit ifrån mig men med lite tålamod och själaläkning kommer de sakta tillbaka.

Naturen hjälper till att hela och där försöker jag tillbringa så mycket tid som det bara går. Det blir inga långa motionsrundor utan hamnar oftast i ett stillasittande läge och bara ÄR. Var gång tappar jag andan över hur fantastiskt vackert det är runtomkring oss. Tar tröttheten över vilket den oftast gör blir det balkongsittning med god utsikt. Mitt nästa mål är att försöka att ta mer hand om mig själv en sak som är så lätt att säga men ack så svårt att genomföra. För trots att naturtimmarna finns är det inte tillräckligt för att må bra. Men skam den som ger sig!

"Din närvaro är en gåva till världen.
Du är unik och det finns bara en som du.
Ditt liv blir vad du gör det till.
Ta en dag i taget.

 Se till din lycka, inte till dina bekymmer.
Du klarar allt.
I dig finns så många svar.
Var förnuftig, modig och stark.

 Sätt inga gränser för dig själv.
Många drömmar väntar på att bli verklighet.
Beslut är alltför viktiga för att utebli.
Sträva efter höjdpunkter, mål och belöningar.

  Inget tar så mycket energi som att oroa sig.
Ju längre man bär ett bekymmer, ju tyngre blir det att bära.
Ta inte saker alltför allvarligt.
Lev ett fridfullt liv, inte ett liv att ångra.

 Kom ihåg, att lite kärlek räcker långt.
Kom ihåg, att mycket kärlek varar för alltid.
Kom ihåg, att vänskap är en klok investering.
Livets skatter är människor . . . tillsammans.

 Förstå, att det aldrig är för sent.
Gör vardagliga saker på ett ovanligt sätt.
Må bra, ha hopp och känn glädje.
Använd din tid till att sikta mot stjärnorna.

Och glöm aldrig,
inte för någon enda dag . . .
hur oerhört speciell du är!"