Det finns ett fåtal vänner i mitt liv som vet precis ALLT, t o m det privataste privata. En del har valt att låta bli att lyssna efter ett tag utav en eller annan anledning. Men det bär fortfarande med sig en del av mig, mitt privata.
När jag nu får höra saker som är någon annans privata liv men som drabbar bl a mig på ett eller annat sätt, då mår jag illa. Jag mår illa utav att höra historien om hur nära och kära försöker påpeka att det personen håller på med är helt åt helvete fel och att de bara möts av döva öron och oförskämda förslag. Jag mår illa av att människor kan sänka sig så lågt, så lågt ner man bara kan komma på hierarkins stege, långt under det nedersta steget. Trots förmaningar så finns det bara ett EGO, bara ett JAG. Många som försöker säga ifrån får oftast höra "Du skulle behöva gå till en psykolog". Det är det enklaste sättet att säga när man inte vill inse att man kanske skulle behöva det själv. För visst är det lättare att skylla på någon/några andra än att städa i sitt egna privatliv?
Jag vet att det gör ont att se sanningen, men jag vet också att det gör gott när jag inte ljuger för mig själv och andra. Jag är långt ifrån den perfekta personen , men jag försöker lära mig av mina egna och andras misstag. Att köpa kärlek och hälsa är en sån sak som man inte behöver begå misstaget att göra för det har aldrig fungerat.
I mitt liv finns det två fantastiska varelser som jag skulle offra mitt liv för och det är mina barn. För dem skulle jag kunna offra mitt privatliv så att de mår bra och inte tvärtom - satsa på mitt privatliv så att de mår dåligt. Nej, hellre blir jag en gammnucka och har hedern i behåll!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar