Aj då!

Tänk om jag efter alla mina levnads år någon gång kunnat tänkt till lite före istället för att vara efterklok. Att vara "förklok" som Skogssyter döpte det till så fint. Men men...är huvudet dumt får kroppen lida.

Tisdag, denna dag då det är dax att ta ett nytt prov på min lilla nyupptäckta kula i bröstet. Mmm...det är nu jag börjar känna att lite sällskap kunde jag kanske ha frågat efter för att få tankarna på annat håll. Så dax när jag sitter på bussen. Typiskt, typiskt mig....kan själv!

Vimsar omkring lite mellan de olika husen innan jag hittar dit jag ska. Hinner under tiden hjälpa ett stadsbud att plocka upp lite paket från vägen som han tappade. Han hade hamnat hos rätt arbetsgivare iallafall - UPS - snabb och pålitlig leveransservice. Efter en kort stund i väntrummet kommer det ut en tjej, inte en dag över femton ser det ut som iallafall. Visas in till ett rum där ytterligare en ung tjej står och en manlig läkare - naturligtvis. Läkaren var väl inte jätte påläst kan jag väl säga. För trots  alla mina streck och tejpbitar lite överallt på överkroppen och ett bröst som börjar få en brunsvart färg av strålningen frågade han om jag nyligen var opererad och vart den nya knutan satt. Men hallå...du står och håller journalen i handen, står det inget där? Förra läkaren som skickade iväg mig på dagens uppdrag fick jag inte visa vart den satt utan han ville hitta den själv. Dagens läkare ville bli visad vart den satt. Inte riktigt lätt som patient att veta vilket ben man ska stå på. Letar själv reda på den och ännu en markering ritas dit, läkaren känner och en av de yngre tjejerna blir tillsagda att känna. Jo, varsågod...någon fler kanske? Ingen i väntrummet som vill? En stor nål plockas fram och körs ut och in i bröstet ett antal gånger. "Gjorde det ont?" frågade den unga sköterskan. "Nej" svarade jag. "INTE!" säger hon förvånat. Då förstår jag att jag ska vara glad för att inte all känsel är tillbaka för tillfället. Nu är det bara den där väntan som ska väntas igenom innan svar och nytt läkarbesök ska göras. Får underhålla mig med den goa förkylningen som har kommit efter alla kalla bussresor så länge.