Personligt

Har nu äntligen kommit en bit på väg med alla dessa resor och behandlingar. Femton gjorda - tio kvar. Bara till att bita ihop och göra det hur tråkigt det än är med alla dessa bussturer. Glad för att sommaren är som den är för min egen del. Mindre glad blev jag här om dagen då bröstet ska smörjas för att hålla sig mjukare än vad det är för att minimera brännskador. FAN...FAN...FAN!!! Upptäcker en liten ärt-stor knuta i bröstet...FAN! Det räcker nu!

Dagen därpå delar jag med mig till sköterskan om min upptäckt. Hmm...säger hon när hon får känna den. Vill att jag för säkerhets skull träffar läkaren så även han får känna. Så idag var det dax för läkaren att klämma och känna lite. Kanske i häftigaste laget då bröstet ömmar som vid mjölkstockning. Troligtvis är det ärrvävnad som gör en lite nipprig, men för att utesluta allt ska jag på provtagning på tisdag. Mycket ovanligt, näst in till aldrig brukar nya knutor uppkomma under behandling meddelade läkaren och jag känner mig trygg i det.

Efter undersökning och behandling har bussen redan hunnit att gå, så det blir en stund i solen på en parkbänk i väntan på nästa. Plötsligt står det en dam bredvid mig. "Får jag ställa en mycket personlig fråga?" säger hon. Lite förvånat tittar jag upp och svarar "Ja." Personliga frågor har jag ju svarat på förr så varför inte en till tänker jag. "Ditt hår, hur länge dröjde det innan det började växa? " frågade kvinnan. Jag blir lite full i skratt över den personliga frågan och ber henne sätta sig ner. Bestämt tackar hon nej och står kvar. Jag berättar på ett ungefär när det började och sen kommer det...hela kvinanns sjukdomstid, upplevelser, tankar och tacksamhet för att jag hade delat med mig bara bubblar ur henne. Lite försiktigt frågar jag om hon hade blivit erbjuden att prata hos en kurator och om hon hade varit där i så fall. "Nej, jag är kurator själv och håller på med KBT" svarar kvinnan. Naturligtvis, en kurator är ju också bara en vanlig människa utan superkrafter som behöver någon att prata med, tänker jag.

Glada för att vi har träffat varandra önskar vi varandra en trevlig helg och på återseende. Går mot bussen och tackar för möjligheten att få ge och ta emot dagens Änglahandling.