Mitt i livet, mitt i röran och mitt i allt är det skönt att fortsätta bygga upp murarna omkring sig själv. Bygger skydd mot omvärlden. De blir högre och högre för var dag och tjockleken är lika viktig. Inget/ingen ska kunna komma in och förstöra, beröra eller riva ner. Stackars manliga kollega fick en försvarsställning till svar istället för en vänskaplig kram tillbaka nu senast. Våga inte komma i närheten av min själ!
Tillit till vänlighet eller omtänksamhet har ändrats till misstänksamhet och besvikelse inom många områden. Våga att säga vad du tycker och ingen kommer att lyssna till det. Bygga, bygga, skydda, skydda...
"Kan själv!" blir viktigare än "Kan du/vi?" Tråkigt och trist att stirra in i den uppmurade väggen kan tyckas, men höjer jag blicken - blir allting möjligt står det i min kalender...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar