Snurrigt

Tänk vad snurrigt det kan bli i livet. Att de jag har upplevt i min barndom och ungdom forsätter att påverka mig i min ålderdom. Det ena efter det andra skalas av i mina samtal med psykoterapeuten, allt för att komma åt kärnan i och av mig själv. Vänder och vrider på sakerna, upplever och tittar utifrån och alltid med en näsduk i handen. Tårarna rensar och tårarna frigör.

Kvinnan som jag samtalar med tycker nog att jag är lite skruvad ibland, speciellt när samtalet kommer in på min sjukdomstid. Hon ställer frågan om jag har känt ilska över att jag blev drabbad av bröstcancer och när jag då svarar henne "Hur kan jag vara arg på en erfarenhet och lärdom i livet? Jag kan bara vara tacksam!". Jag ser att hon höjer på ögonbrynen och inser att där tänker vi inte lika i just den frågan.

Tacksamhet över vad som händer i livet just nu, är kanske inte riktigt det lättaste att känna. Fast en dag kommer jag även där att tacka för erfarenhet och lärdom. Det som är viktigast just nu är att lära mig att tycka om mig själv trots mina fel och brister.

 

 

Samtalet

Sätter mig på cykeln och trampar in mot staden alldeles för tidigt med vilja. Går genom parken och njuter av dess skönhet och laddar inför dagens samtal. Knappar in koderna för att kunna komma in genom dörrarna. Hm...väntrum...känns sådär för på något underligt sätt så sitter det gamla inpräntat i det undermedvetna "Hjärnskrynklare", dit går man om man är mer eller mindre galen och då vill man inte synas i ett väntrum. Trams! Hur många är det inte som skulle behöva lätta på trycket och då är det fantastiskt att det finns människor som vill ta sig tid att sitta och lyssna även om de nu råkar få betalt.

Det blir min tur att komma in och jag får välja mellan att sitta i en fåtölj eller ligga på en schäslong, väljer det förstnämnda. "Börja du och prata så håller jag koll på tiden" säger kvinnan som i nästa andetag hinner ställa frågan "Vad kan jag hjälpa dig med?" Oj! ja,vad är mitt problem egentligen som jag behöver ha hjälp med? Är det möjligt att det finns ETT ord som förklarar mina tankar och funderingar? Skulle inte tro det nej. Börjar babbla på och den stackars damen blir nog mer och mer förvirrad över allt som jag plockar upp ur min ryggsäck och visar henne.

När tiden är inne finns det ingen tvekan om att nya besök skall göras. Efteråt vet jag inte om jag hade blivit något klokare eller om nya tankesätt hade rekommenderas eller om ryggsäcken hade blivit lättare. Än en gång är det bara att inse att det inte går att springa före och se vad som kommer att hända i framtiden, allt tar sin tid.

Ute väntar ett fantastiskt varmt och fint väder, ringer ett samtal och får sällskap över en fika. Hamnar i hälsans trädgård ett litet lugnt paradis mitt i stan. Insuper det vackra runtomkring och de kloka orden som utdelas. Vänder cykeln hemåt, njuter av att bara vara, njuter av allt det vackra. Det är en bra dag idag!