Stapplande steg

Med stapplande steg mot det nya livet, för inget är som förr...

Väckarklockan ringer och det är dax att köra till jobbet, hur konstigt känns inte det. Denna dag ska det kickas off mot nya tider, tider som förhoppningsvis erbjuder nya spännande utmaningar, nya arbetskamrater, nya deltagare och öden. Många varma kramar möter mig och mitt hjärta fylls av glädje och tacksamhet. Vissa kramar och samtal förvånar men glädjer mig samtidigt mycket, än finns det hopp.

Får tyvärr leva med att jag "ser bra ut" fast kroppen inte riktigt vill som mig så någon lång promenad tillsammans med arbetskamraterna blev det inte. Går ensam ner till stranden för att möta upp dem och hinner få en stunds egen tid, en stunds vila från alla intryck. Tillbringar några fantastiska varma och soliga timmar dansandes på stranden tillsammans till rytmiska afrikanska toner. Guldkorn! Grupperna splittras och går åt varsitt håll tillbaka, kvar står jag och måste välja en annan väg för att orka, för inget är som förr...