Snart jul

Ibland så känns det som
om livet helt står still
Och just det man är i
är inte det man vill.

Man känner sig så svag,
så vilsen och så feg…
Så känns det till den dag
man vågar ta ett steg.

Då öppnas nya vägar
Och man får perspektiv.
Och plötsligt kan man se
hur man vill ha sitt liv.

Och när man blickar bakåt
när man har fått distans,
så ser man att det svåra
var källan till en chans.

Text Siv Andersson

Tack fina Skogssyster för dom orden!

Dessa dagar börjar det bli extra tungt då julen har varit och är mycket betydelsefull. Den här julen blir det extra konstigt och framförallt sorlig. Det är många rädslor som skall mötas speciellt min rädsla för ensamhet. Ensamheten och jag är inte vänner. Samtidigt som jag inte tycker om att vara ensam önskar jag mig bara att få vara det. Kan sakna sällsakp och någon att prata med samtidigt som jag inte orkar. Skulle hur lätt som helst kunna gå in i lägenheten, låsa min dörr och stänga allt och alla ute. Tvingar mig själv att låta bli, tvingar mig själv att fråga efter sällskap, tvingar mig själv att ringa samtal, tvingar mig själv att vara själv.