Livet är då för underligt, vi vet vad vi har och vad vi har haft men vi vet inte vad som komma ska. Efter ett långt år av sjukdom, kämpande och många tankar om livet och dess mening har kropp och själ nu tagit mig till en ny avfart här på livets väg. Den vägen är långt ifrån rak, bred och med milsvid utsikt. Kan nog mer likna den med en taskigt upptrampad kostig bland små kullar och djupa dalar.
Att vandra denna väg med tung ryggsäck och utan sällskap ger många stunder till eftertanke. Frågan är om man någonsin kommer att hitta svaren på alla frågor som dyker upp i tanketid. Troligtvis inte...
Nu gäller det "bara" att hålla sig upprätt, lägga av sig lite av den onödiga packningen, finna en kort raksträcka att vila sig på efter nästa backkrön, hoppas på kärt yngre återseenden och lyfta blicken och se framåt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar