Ett år senare...

Ett år senare är det åter dax att platta till brösten igen för att kolla läget. Lätt pirrig i magen sitter jag i väntrummet på bröstmottagningen och väntar på min tur att komma in på mammografi. Aj!...denna gången känns det mer i bröstet som har blivit opererat när det klämms ihop i apparaten. När jag är färdig blir det en vända till i väntrummet om det skulle behövas göras en ultraljuds undersökning med. Dessa minuter är timmar långa innan sköterskan är tillbaka och meddelar att det inte behövs utan att jag kan gå hem. Pust!

När det ändå är dax för undersökningar är det lika bra att göra det ordentligt, tid till bilbesiktning, tandläkare och cellprovsundersökning trillar in. Tar det aldrig slut?!

Dagen då det är tid för att göra ett återbesök hos läkaren på onkologen tickar hjärtat lite fortare. Väntar, väntar, ticktick. Så får jag äntligen komma in på rummet och läkaren dyker upp. Många frågor och funderingar...funderar på om hon aldrig ska sluta prata med mig när en halvtimme har gått. Ibland önskar jag att jag hade hållt tyst om tankar och klokhet. Innan jag får lämna rummet ska brösten plockas fram en stund för att undersökas. Får en godkänd stämpel i rumpan och sen är det bara att åter igen kliva på det nya tåget som har hämtat upp mig för ännu en ny utmanande resa här i livet. Startar i uppförsbacke efter detta året - känns sådär.