Är allt bäst före?
På kvällarna kan man vara hur trött som helst och bara längtar tills det är dax att gå och sova. När stunden väl är kommen nog sjutton finns det hur många tankar som helst jag kan tänka när lampan är släkt och inte är sängen lika bekväm som jag hade tänkt mig heller. Har jag sovit en hel natt är kroppen lika trött som när jag gick till sängs. Alltså måste det ha varit bäst före jag gick och lade mig...eller?
Nu under påsken är det stor konstutställning i var och varannan stuga här i Skåne. På långfredagen bestämdes det att vi skulle ta oss en tur ner mot Österlen. Även om jag inte var så intresserad av själva konsten såg jag fram emot att få komma ut en sväng, promenera lite i skog och mark, titta på folk och äta en god lunch. Promenaden hoppades över då det var lite för kallt och blåsigt, folket såg jag genom bilrutan likaså skogen och alla vitsippor. Lunchen som skulle handlas blev det inget av då stället hade stängt så det fick bli till att äta rester hemma istället. Alltså var det roligare att planera resan än att genomföra den...eller?
Denna förmiddag var det näst intill vindstilla, blå himmel och sol så då fick det bli en liten promenad som avslutades med en stund i solen på framsidan. Efter någon timme tyckte kroppen att den hade mått bättre före promenaden eftersom den blev både trött och började småvärka. Så nu är ju frågan om det är bättre före hemkomst av övriga familjen som är iväg på kalas och jag sitter själv och har tråkigt...eller?
Så det är nog bäst att göra något roligt före det blir allt för tråkigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar