Så där ja, då har man varit ute och testat sina fötter igen. Det känndes helt ok denna gången, fast det är klart det blev ju ingen längre Stockholms runda precis. Fick nöja mig med att gå runt kvarteret eftersom jag inte hade något sällskap som skulle kunna bära eller köra mig om inte benen och fötterna hade burit mig hela vägen hem. Nu när jag letade bild till dagens ämne blir jag lite full i skratt när jag ser vilken bild det blev. När jag tittar närmare ser jag vad mina blåsor under fötterna ville säga mig. Öron säger jag bara. Att lyssna eller att inte lyssna, det är frågan.
Stannade till ute i trädgården en stund och tittar på alla fåglar som flyger förbi och alla de fina bomullstussar till moln i alla dess färger i kvällssolen.
Något annat nytt under solen är väl det där håret som knappt finns men ändå växer dag för dag på något underligt sätt. Det ser mest ut som ett glest solblekt svinto, långt ifrån brunt och ännu längre ifrån lockigt som en del kan bli efter att de har tappat håret. Ja, man får väl vara glad för det lilla.
Jag går gärna med dig o skulle kunna ta med mig en skottkärra du kunde få åka hem i för bära dig klarar jag kanske inte men köra skottkärra kan jag ;-) kram Stina
SvaraRadera