För några år sedan innan jag skulle påbörja min utbildning som Naturterapeut var min största farhåga att jag skulle bli annorlunda. Jag kanske inte skulle känna igen mig själv när jag var färdig. Det hela grundade sig på att jag visste att vi förutom att få redskap till att jobba med andra även skulle jobba med oss själva. Resan var tuff stundtals och jag hittade sidor hos mig själv som jag inte visste fanns. Tre år senare så hade jag hittat stora delar av mig själv och jag hade blivit annorlunda. Nu var jag inte rädd längre för att vara annorlunda.
Men så kom det en dag när en god vän sa: Jag känner inte igen dig. Genast kom mina farhågor tillbaka, jag är annorlunda trorts allt. Inte annorlunda, annorlunda utan annorlunda. Det gjorde ont i hjärtat och en och annan tår trillade. Sen fick jag fundera lite över orden Jag känner inte igen dig. Varför var jag inte igenkänd längre? Naturligtvis har det med denna X20000 resan som jag är ute på som gör mig icke igenkänningsbar. Här far jag in genom mörka tunnlar och ut mot ljuset och in i nästa. Jag ser livet och döden i ögonvrån som svischa förbi utanför fönstret. Jag åker i motlut och i medlut, det kränger mig hit och dit. Det enda jag kan göra är att försöka hålla mig kvar och i balans tills denna resa är slut och det är dax att hoppa på nästa tåg. Ett ånglok förhoppningsvis. Men väl på perrongen i väntan på nästa färd hinner jag borsta av mig och säga: Vilken jävla resa!
Det är klart att jag är annorlunda och inte igenkänd då resan har förändrat mig både psykiskt och fysiskt. Nu gäller det bara att försöka att hitta en någorlunda jämn balans mellan svart och vitt. Just nu är det lite gungflyt. MEN jag är glad för att jag är annorlunda och att jag har fått gå en ny utbildning i Livets skola med hjälp av många andra. En tacksång till Er kommer här.
Nu börjar jag tänka. Annorlunda sett med vems ögon? Annorlunda för att den som "bedömer" dig själv stått still när du utvecklats. Är det då bra eller dåligt, för vem?
SvaraRaderaAnnorlunda behöver inte betyda sämre, tvärtom. Annorlunda kan betyda klokare. Vem sätter ramen för vad som ska räknas som annorlunda? Kan jag uppfattas som annorlunda i ett sammanhang men inte i ett annat?
Jag har inga svar, kanske, jag bara tänker.
Kramar till dig!
/Marina
Håller med Marina. Var glad för att du är annorlunda. Jag är glad för att du är det. Meningen är att vi skall växa, förändras. Tänk om vi alltid stod stilla i vår utveckling, vad tråkigt. Jag vill inte vara utan mina utmaningar fast de har kanske inte varit så tuffa som din. Kram
SvaraRaderaLivet är en resa. Ibland står man i en korsning och vet inte vart man ska ta vägen och ibland är det någon som knuffar oss in på något vi inte hade tänkt oss. Oavsett så lär vi oss något och blir klokare eller till och med annorlunda.
SvaraRaderaVilket är bäst? Att stå stilla och låta livet åka förbi eller hänga med på resan?
Många kramar från Johanna
Några rader till i samma anda som ovan.. kommentaren från din vän talar mer om hur det står till med din vän, än om dig. Den styrs av rädsla. Rädd för att möta förändringar som man inte vet hur man ska förhålla sig till.. många är rädda och det är sorgligt. Du är modig! Modig som vågar anta förändringar och inte klamra dig fast vid det som alltid har varit. Ett mod som ger styrka. Kram
SvaraRadera