Nu lever jag i ett ingemansland med mina ev. frågor och funderingar. Jag tillhör inte kirurg mott för beskedet har jag fått och operationen är avklarad. Cytostatika mott har behandlat mig färdigt och Malmö har inte hört av sig ännu om när det är dax att börja med strålningen. Kuratorn vet troligtvis inte hur länge mina ögon ska hålla på att rinna, för det gör det i mängder. Får hänga upp näsdukarna på tork emellanåt. Vissa dagar torkar jag dem så mycket så att det blir sår på ögonlocken och sen lite fler tårar på det så svider det gott. Fördelen är ju att jag kan passa på att gråta på riktigt om jag skulle behöva utan att det syns.
Vissa saker måste jag fortfarande lära mig, som att inte stanna kvar framför spegeln för länge och betrakta mig själv. Blir bara arg och ledsen när jag ser hur jag ser ut. Är mäktigt trött på att alltid ha någonting på huvudet när jag går ut. Nog för att håret växer för var dag men hur ser det ut då?!! Provade att kamma det igår och det gick faktiskt. Lite till så kan jag nog snart få till en sidbena.
Det jag där emot har lärt mig till viss del i allafall är att leva i nuet. Så när tre dagar i kalendern är upptagna nästa vecka får jag mer eller mindre panik. Tänk om jag inte alls har lust till att göra dessa saker de dagarna, jag kanske vill göra en av sakerna en helt annan dag. När lusten faller på så att säga. Men det är väl verkligheten att ha saker inplanerade och strukturerat, rätt tråkigt faktiskt. Så det gäller att ta till vara på dessa "fria" dagar så länge det går.
Dagens motto: Klär på mig, tar bilen och åk ut på äventyr!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar