Rymningsförsök

Idag var det den dagen jag hade bestämt mig för att rymma, eftersom det ändå inte var någon hemma.

Började dagen med att vakna upp i fel säng alldeles svettig. Värmen utifrån hjälper inte till att kyla av mina små härliga klimakterie vallningar som nu har slagit klorna i mig. Det blir härligt det här, och inte är det över på en vecka precis. Undras hur kroppen kommer reagera på de antihormonella tabletterna som jag ska äta i fem år. Lär väl bli svettigt värre - hurra!

Petar i mig lite frukost och sen...ja, sen händer det inte så mycket mer. Försöker få lite fart på kroppen genom att köra ett yoga-pass. Yoga 40+ för säkerhets skull. Rullar ut min fina gröna yoga matta och börjar...aj, vad ont det gjorde att sitta i en halvtaskig skräddarställning...andas långt bak i gommen och få till ett väsande ljud säger instruktören...väser?! det är klart att det väser jag får ju knappt luft...uppvärming...solhälsning...jaha ja, ska jag nå ner till nårna med? puh...från hunden flyttarn ni nu fram ena foten till ena handen, fortsätter hon...?????...hur ska det gå till då? Kommer inte ens halvvägs. Blir ståendes och bara tittar och inser att detta kräver mycket träning om jag ska bli sådär vig. Kanske ska hoppa över det där med Simrishamns vistelsen...eller inte. Slår av dvd:n och tror att jag kan köra ett dans-pass med Wii spelet istället. Dans är trots allt roligare. Men hur sjutton startat jag det då? Ger mig inte ens på att försöka prova. Och nu då?

Under tiden jag har försökt få fart på kroppen har Sunna skruvat upp värmen på sina strålar. Funderar på om jag ska åka iväg och promenera i skogen istället eller rent av ta en lite cykeltur. Jag kan inte skylla på att jag inte har vilja att göra något men kroppen har en starkare vilja på att den behöver vila. För nu är den så seg och tung att det är frustrerande. Hittar ett segel som med mycket om och men kommer upp så det blir lite skugga på terassen. Kapitulerar och tar en solsäng och en bok och bara lägger mig ner i skuggan. Om kroppen vill samarbeta med mig imorgon, då kommer jag göra ett nytt försök.

Anden är villig, men köttet är svagt.

Jag och "Den väntande" blev hemma.