söndag 13 januari 2013

Icke skyldig



Jag må vara skyldig till många saker här i livet, både rätt saker och fel saker beroende på hur man ser på det. Jag har min sanning och jag har min historia. Frågar du någon annan så har de sina sanningar, deras historier eller i vissa fall delar av andras historier, kanske bara som hörsägen. Vem har rätt att döma vad som är det rätta? Vi har rätt att tycka och tänka inom oss men när vi ska börja tala det är där kråksången börjar. Din sanning är inte min sanning och min sanning är inte din sanning!

Det här är min sanning –
Tycker att jag är ute i god tid inför avtalat möte, tar en nummerlapp och ställer mig och väntar. Klockan tickar på och plötsligt är min goda tid nästan slut, börjar bli stressad och irriterad. När det är min tur säger jag vart jag ska och betalar. Letar mig fram till väntrummet och fumlar med mobilen för att slå av den så inga apparater störs, innan jag är färdig kommer sköterskan och ropar upp mitt namn. Shit! Ner med mobilen ofixad i väskan och ber till högre makter att inte någon stackare blir drabbad bara för att jag inte hann slå av den. Identifierar mig och blir sedan hänvisad till en fåtölj i korridoren. Pust!…Plötsligt händer det som inte får ske. Det smäller till i hjärtat, sjukhusdoften blir starkare, det susar i öronen och rädslan griper tag i mig. Hela förra årets sjukdomstid kommer farandes med rädsla, dödsångest, smärta, illamående och oro…Jag klarade det hinner jag tänka. Tårarna kommer men blinkar bort dem. Rädslan finns fortfarande kvar i magen och jag önskar innerligt att jag hade haft någon med mig. Någon som hade lugnat, tröstat och sagt ”-Det här kommer att gå bra”.
En reslig och bastant dansk läkare kallar mig tillbaka. Jag drar djupt efter andan och följer med in i behandlingsrummet. Jag förklarar mitt ärende och får därefter klä av mig för undersökning. Utan förklaring om vad som kommer att hända eller vad som syns undersöker läkaren mig under tystnad. Bemötande, är det något som glöms bort under deras utbildning? Mycket troligt! Det de däremot har lärt sig är att skriva ut recept då det görs snabbt och lätt. Tack och hej.
Så mycket lidande det finns efteråt som ingen talar om, så mycket som jag icke är skyldig till, så mycket det finns att ta hand om, så mycket som måste göras, så mycket jag inte kan göra och allt är nu min sanning.
”Du ska inte vara en advokat som dömer – du ska bara vara en vän som finns där när det gäller.”

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar