Det är ett brott mot mänskligheten dvs. mig att bli straffad för att det har varit fint väder ute. När första veckan efter behandlingen gick mot sitt slut gav kroppen upp ett dygn. Visste inte själv att jag var anmäld till Vasaloppet som pågick natten mellan fredag-lördag och gjorde att lördagens vackra väder bara sågs inifrån. Kämpade mot värkande leder, stelhet och träningsvärk. Är det detta som komma ska? Ja, då blir det tufft.
Ett sms från dottern gör att hoppet försvinner för en stund inför ännu ett försök till träff med saknade vänner. Hon meddelar att hon har 39 graders feber och hosta. Inte riktigt rätt läge för det. Så nu sitter vi där som några brottslingar i varsitt rum. Tra la la la.
Under dagens förmiddag släpar jag mig trött och sliten in på VC för veckans ritualer. Det första sköterskan säger är: - När du kommer in fyller du upp hela rummet med positiv energi. Själv är jag tvungen och vända mig om och titta efter vem hon menar. Inser att det bara är jag som står där. Så än finns det visst kvar lite krut i kärringen!
Du strålar fast du känner dig så trött. Det är inte dåligt.
SvaraRadera