Fredagsmys!

Vårvärmen har slagit till och det börjar bli varmt att bära mössa. Ger peruken en ny chans så nu är en ny modell beställd. Då den långhåriga är allt för svårhanterlig blev den en riktigt kort. Det är väl konstigt först gråter man för att håret ska trilla av, sen när man sätter på sig lite hår är det en konstig känsla när man ser sig själv med en frisyr. Kanske man ska förbli skallig? Nej, det är nog ingen större risk då det redan har börjat växa lite, lite.

Veckans sista chans till att lämna nya prover den får jag ju inte missa. Står och väntar i korridoren på min tur att få komma till receptionen. Plötsligt börjar hjärtat slå extra fort och en obehagskänsla sprider sig i kroppen när jag ser läkaren som lämnade beskedet och opererade mig kommer gåendes. Han svänger av och går in på dagoperationen och genas går tankarna till den stackaren som han ska sätta kniven i. En liten stund senare öppnas dörren och läkaren kommer tillbaka. Drar en lättnadens suck. Någon hade tur idag. 

Plötsligt är det min tur och jag går in för att anmäla mig. Tjejerna på provtagningen suckar lite när jag kommer igen. Inte idag med!...blir kommentarerna. Hm...vad ska man svara? Lämnar ytterligare ett rör och hoppas på det bästa inför måndagen. Efter att ha suttit i bilen på Maxi medans maken storhandlade tillsammans med alla pensionärerna var det bara till att åka hem och invänta telefonsamtalet från cytostatika mottagningen. Plötsligt är telefonen alldeles tyst...suck! Det gick vägen, så nu blir det fredagsmys och uppladdning inför nästa vecka.