Vilken fantastisk vårdag! Passar på att gå ut i den vissna trädgården och sätter mig en stund i solen. Hinner lagom slå mig ner på verandan till stugan när en sparvhök kommer flygandes två meter ifrån mig. Vi blir nog lika rädda båda två skulle jag tro, men tackar för flyguppvisningen. Tänk ibland är man bara på rätt plats och rätt tillfälle.
Rätt tillfälle? Finns det något sådant egentligen? Den dagen som jag fick beskedet om att jag hade bröstcancer kom frågan, varför just nu? Inte frågan varför just jag? Just vid den tidpunkten fanns det så mycket annat som jag var fokuserad på. Min nya lokal var precis färdig och jag hade hunnit ha två behandlingar och hade många nya idéer. Så varför just nu?
Kanske det var så att jag fortfarande hade mer att lära mig inför kommande arbete som Megine-terapeut? Kanske var det så att för att förstå andras smärta, ilska, frustration, hopplöshet, hopp och glädje behövde jag också få prova på det med råge? Kanske är det därför jag har skjutit på mycket inför annonsering bl a för att jag inte har varit mogen och färdig för att säga: -Här är jag!? Kanske det är så enkelt som att jag inte har lyssnat ordentligt innan på vad Livets-skola har velat lära mig? Kanske att det finns rätt tillfällen trots allt...
Kanske var det "våran hök" den som åkte in i fönstret och blev så omtumlad att den måste vila ett långt tag innan den kunde fortsätta sin färd. Kanske var det den som ville visa dig att kraft och årk kommer bara vilar sig tillräckligt.Kram mamma
SvaraRadera