Hemma

Sitter på balkongen och lyssnar till dotterns framtidsdrömmar. Hon längtar till studenten och alla resor som hon och hennes vän ska göra ut i den vida världen. Uppleva och upptäcka...låter fritt och härligt. Samtidigt funderar jag på vad jag vill göra själv när barnen blir stora och flyger iväg, vem vet vart de hamnar - nära eller långt bort - inrikes eller utrikes. Vart det än blir kom ihåg, alltid ett telefonsamtal bort intalar jag mig själv.

Så ska jag bara sitta här och vänta på att barnbarnen ska dimpa ner om ett antal år? Eller är det så att jag själv ska förflytta mig? Vad är hemma för mig? Är jag den som aldrig kommer att känna mig hemma vart jag än mig i världen vänder... Hemlängtan kan jag visst ha men vad är hemlängtan för mig? Är det till hemmet där jag bor eller är det där jag har mina rötter, där föräldrar och syskon finns? Skulle det åter igen vara där jag hittar min egen trygghet...samma svar varje gång.

Norr och söder,
öst och väst,
borta bra
men hemma bäst!
Vart än jag seglar, vid Sverige är jag fäst.
Jag far bort ett slag, min vän,
men jag kommer hem igen.
Hej, Åhå!
Hej, Åhå!
Jag kommer hem igen!