Dagens guldkorn

I min hydda har jag en ask. En ask som har stått och blivit dammig allt för många gånger, en ask där gångjärnen stått och kärva till sig. I denna ask har jag förvarat guldkorn och fina minnesbilder. Eftersom jag inte är ordningens kvinna sitter inte minnesbilderna i något album utan är mer eller mindre bara dit kastade i en salig röra. Under resans gång har jag åter igen letat upp min lilla ask, dammat av den och fått gångjärnen smorda med kärlek. Att återigen börja fylla på asken och sitta och bläddra bland minnesbilderna har varit en lisa för själen. Och där har jag så många att tacka för att de har hjälpt till att fylla på i min röriga ask.

Så i morse precis när jag vaknade och vände mig om i sängen åkte locket upp. En minnesbild trillade ur och hela kroppen fylldes av en sådan wow-känsla så jag nästan kippade efter andan en stund. Blev varm i hela kroppen, långt in i hjärtat. Minnesbilden var alldeles nytagen, knappt en vecka gammalt. Den var från veckans resa ner till jobbet med alla arbetskamrater och den folktomma stranden. Tittar och njuter, pussar lite på kortet, stoppar försiktigt tillbaka det och tänker: -Vilken fantastisk dag!

Idag är jag riktigt, riktigt tacksam att få starta dagen på detta viset. Att åter igen få titta på just detta guldkornet och känna glädjen över livet, detta fantastiska under. Denna dag tänker jag fylla på med ännu en minnesbild, ännu ett litet under som tänker växa sig stort och starkt. Tack för att du ville komma till oss, du namnlösa barn och kusin. Känns härligt att fylla på min ask med nytt liv, ett liv som inte bör bli dammigt igen och undanstoppat. Tacksamhet till denna dag!