Sommar möten

Då är firandet av sommarens livskrafts och fruktbarhetshögtid över, en tid där många har möts. Måndagen börjar närma sig med nya resor, nya mål och möten. Kanske en och annan tejpbit ska bytas ut och nya streck ska ritas dit på kroppen och fyllas i. Snart känner jag mig som en levande Linus på linjen, en riktig sträck gubbe/gumma fast något mindre formbar.

Redan efter två resor kan jag snabb konstatera vilket jag även tidigare har uppmärksammat, att hur rädda vi människor är för att komma nära varandra, att möta nya männsikor. Tänk om jag skulle gå och sätta mig bredvid någon även om det finns lediga säten i bussen. Troligtvis skulle personen lite motvilligt samla ihop sina saker och kanske lämna ifrån sig en liten suck, känner igen mig själv i denna beskrivning. Tänk om jag då som påträngande medresenär även skulle börja föra en konversation. Bevare mig väl, där går väl gränsen? Här borde jag göra en förändring, våga möta.

För att vi ska våga möta andra, måste vi först börja med att möta oss själv.

I livets villervalla
vi gå på skilda håll.
Vi mötas och vi spela
vår roll -

Vi dölja våra tankar,
vi dölja våra sår
och vårt hjärta som bankar
och slår -

Vi haka våra skyltar
var morgon på vår grind
och prata om väder
och vind -

I livets villervalla
så nära vi gå -
men så fjärran från varandra
ändå.

av Nils Ferlin