Kärlek & tacksamhet

Lite pirrigt i magen var det allt i morse då jag skulle köra till jobbet. Det var trots allt ett bra tag sedan jag var där sist. Nervositeten avslöjade mig på en gång då det var några skakiga kramar som utdelades till en början. Men det dröjde inte länge förrens det gladeligen delades ut kramar åt alla håll och kanter. Så glad tror jag att jag aldrig har varit för att träffa mina arbetskamrater igen, dessa fantastiska människor. Äntligen fick jag en möjlighet att ge lite tacksamhet till dem. Fina ord bara haglade över mig så skulle jag mäta mig nu är jag nog en bra bit över de 160 cm som det står i passet.

Efter alla dessa fina ord var det skönt med en paus på en folktom strand. Smälta alla intryck och åter hamna i ett här och nu stadie, hitta kärleken och tacksamheten till det. Läka lite och få kraft från allt det vackra runtomkring.

Personalskifte har under tiden skett under havets healingstund. Nya kramar, nya frågor och nya fina ord utdelas. Lika glad blir jag av att träffa detta gäng fantastiska arbetskamrater. Med ett leende på läpparna och en trött men sprittande glad kropp far jag hem. Tror minsann att mina ditmålade ögonbryn och ögonfransar har försvunnit totalt efter denna dag. Skit samma tänker jag kastar av mig hämte håret på bordet, jag är nog fin ändå. För det finns inget finare än tacksamhet och kärlek och det är precis vad jag känner just nu.

Tacksamhet är den svåraste känslan att uttrycka, speciellt när den är djup.