Stubbadag

Att komma hem från "icke tid" till nutid kan vara riktigt omtumlande, då det oftast krävs tid till eftertänksamhet. Finns det ingen tid till göra en snygg landning slutar det ofta i en rejäl kraschlandning. Försöker att skynda att räta upp, plana ut och göra ett nytt försök att landa mjukt. Så idag fick det bli en "Stubbadag" i skogen för återhämtning och samtidigt uppladdning inför morgondagen.

Morgondagen med systersamtal, andningsträning och CT-röntgen känns...låt mig vara!!! Att återigen hamna i sjukhusmiljö gör ont i hela kroppen, fast jag vet att det inte kommer att göra ont. Kroppen protesterar hej vilt nu inför strålningsstarten. Troddeatt det här skulle bli den enkla biten i det hela, men verkar som jag kommer att få en hel del att göra. Mentalträning kallas det väl för. Samtidigt som det nu känns jobbigt är det naturligtvis skönt att det hela börjar snart så att det blir en ände på det. Som vanligt är det väl själva väntan som är det jobbigaste. För att inspirera och muntra upp mig själv har jag äntligen bestämt mig för att åka och hälsa på arbetskamraterna på jobbet. En evighet sedan sist, vågar inte ens börja tänka på när det var. Saknade är de iallafall.