Fika

Vardagen börjar bli både trist och ensam. Hur mycket jag än plockar så finns det ett helt samhälle med småknytt som envisas med att ställa till det hela tiden. Suck! Men hur roligt är det då i längden att städa efter andra? Rastlösheten gör sig påmind, speciellt i fingrarna - vill ha något roligare att göra.

Med mer eller mindre akrobatiska konster i duschen (för att inte blöta förbanden) förbereds en tur in till Biltema. Inhandlar tänger och tråd och tror jag har tålamod och prova på luffarslöjd. Ja,ja tänger är ju alltid bra att ha om det inte skulle falla i god jord. Passar på att ta en sväng till mitt lilla krypin bara för att sitta och mysa. Så mycket mys i min ensamhet blev det inte då "grannen" ville bjuda på fika. Sånt tackar man inte nej till, börjar bli riktigt duktig på att fika i flera timmar.

Flera fika timmar senare och hemkommen möts jag av en gigantisk hög orkide från mina fantastiska arbetskamrater. Tja, vad säger man förutom tack? Får jag bjuda på fika kanske...?