Det har nu blivit dagen som det är dax att få provsvaret på bröstcancern. Få ta av mig kläderna för en undersökning av såret. Har läkt bra men behöver tömmas på vätska. Efter tömmningen fortsätter läkaren snabbt samtalet med att tala om hur den framtida efterbehandlingen kommer att se ut. "Din operation har gått bra och vi har inte hittat någon spridning till lymfan i armhålan och vi har tagit med gott mått på området runt omkring. Pga din unga ålder och knutans storlek kommer din vidare behandling att bli cellgift samt strålning och hormontabletter". Ligger där på britsen med bara bröst hängandes efter sidorna (ja, vad fan de är inte så pigga längre) och öppen mun. HELVETE!!!
Förflyttar oss till ett samtalsrum nu mer påklädd och med tårarna rinnandes. För tillfället är det inte mycke som känns bra. Min största fasa har besannats. Jag kommer tappa allt mitt hår! Gråter några skvättar till. Tänk om jag blir blond och lockig när håret kommer tillbaka... Sköterskan säger tröstande: -Du var inte förberedd för detta besked va? Du måste tänka på att du inte är sjuk utan detta görs nu i förebyggande syfte.
Oj oj, måste ha gett henne en riktigt vass blick när hon sa de orden till mig, för stackarn såg lite rädd ut ett tag. Finns det någon som är beredd på dessa besked? Finns det någon som inte har känslor i sin kropp? Finns det någon som ändå kan vara glad denna dag?
Jo, jag är ändå lite glad även om det kommer bli upp mot ett halvårs helvete. Jag får nämligen vara utan bh på natten. Yes, man får vara glad för det lilla.
Hallå!
SvaraRaderaLockigare kan det bli, men du blir knappast blond!Här finns många och dyrköpta erfarenheter om hur man stävjer och motverkar biverkningar så gott det går. Hör gärna av dej vid intresse!
Svärmor hade förresten en kylmössa som skulle rädda håret....funkar tydligen ibland, vid vissa behandlingar.Tror hon tröttnade på den. Du kan ju fråga i alla fall.
Massor av kramar!!! Jenny