Provsvar



Fredag - dagen för provsvar.
Bestämmer mig för att inte ta med mig någon denna dagen, även om maken frågade ett antal gånger om han inte skulle följa med. Kände att om jag nu har påbörjat denna lilla avstickare själv vill jag även avsluta den själv. Läskigt om något men känner mig ändå trygg i det. Tanke-Tina sitter och mal med mig på hela bussresan ner så det finns ingen möjlighet att låta tankarna springa iväg mot OM. Glad att ha henne med mig, tack.

En snabb behandling och lite ompyssling inför helgen. Har nu fått så många strålbehandlingar mot bröstet så att skinnet säger ifrån. Får någon stor jätte vadderad lapp som ska skydda huden från skav och att det går hål på det under bröstet. Lite extra utfyllnad är precis vad jag behöver ju. En stunds väntan innan läkarbesöket och det hinner bli lite tankar och känslor i kroppen. Känner mig nästan lite svimfärdig en stund av rädsla. Skärper till mig och hittar åter tillbaka till mig själv. Så hör jag mitt namn ropas upp. Hälsar på läkaren och han hinner knappt stänga dörren förrens han säger "Provsvaret visade ingenting". Med en lättnadens suck säger jag "Då behöver jag inte sätta mig ner då" till honom. "Även positiva svar kan höras sittande" svarar läkaren. Sätter mig ner och han läser ur journalen vad det står. Många fina latiska namn var det iallafall som i korthet betydde att det var något grumligt fett utan cancer celler som de hade tagit från bröstet. Men vad fasiken då!! Om de nu har gjort en fettsugning kunde de väl ha tagit i rejält kan jag tycka. Går med lätta steg därifrån och torkar en liten tår från ögat.

"Välkommen tillbaka till livet. Det tar ett tag att bli trygg med att man får stanna.

 Det svåra var inte att leva som om varje dag var den sista.

 Det svåra var att leva som om varje dag inte längre skulle vara den sista."

Jorunn P

Tack för dom kloka orden du vackra och starka vikinga kvinna.