Då var denna resan mer eller mindre slut och det är dax att vänta på stationen för en ny resa mot okända mål...denna gången får det bli med tåg.
Den avslutande turen idag innehöll den sista omgången strålning som nu efter fem veckor har gett mig en brunsvart färg, en bröstvårta som värker och ett sår under bröstet. Så nu blir det väl till att sätta en piercing i bröstvårtan, koppla till någon grov kedja och fästa den runt nacken för att det ska lufta och läka. Smällar man får ta. Ett informations samtal med läkaren som råder mig att glömma denna resan och gå vidare... Tror visst att det är lättare sagt än gjort och varför glömma? Det finns ju hur mycket som helst som jag har lärt mig av detta, om mig sjäv och om andra.
"Står man vid målet, ångrar man inte resans möda och besvär."
En kall cider som delas med äldsta dottern får bli mitt firande i all enkelhet. Mysigt!
Att glömma? Det låter som en konstig uppmaning tycker jag. Det är väl bättre att ta med sig det du lärt dig, det du känner att du kan ha användning av framöver. Jaja, ibland blir man inte klok på läkare.
SvaraRaderaHoppas ni har det bra med cidern i alla enkelhet.
Kram
Marina