Tre behandlingar innan slutet har jag nu fått ett namn på mannen som hjälper mig var dag - Abbas! Nu återstår det bara den unga tjejens namn så har jag dem alla. Två dagar kvar att försöka luska ut det, kanske rent utav ska fråga henne.
Ibland går vissa saker bara sönder eller beter sig konstigt speciellt när det är elektronik och jag inblandade tillsammans, ingen bra kombination. Detta lilla beteende finns även när jag och vissa personer talar med varandra i telefon, ibland är det helt hopplöst. Så att strålningsapparaten skulle lägga av precis när behandlingen skulle påbörjas idag förvånade mig inte ett dugg. Hann lagom komma in i rätt andning då dörren öppnas och det börjar gå folk ut och in ur rummet. Abbas ber om ursäkt för att det har blivit något problem med apparaten och hoppas att det snart ska vara åtgärdat. Där ligger jag då lätt avklädd med armarna över huvudet och kan inte annat än att ligga still för att inte inställningarna ska bli felaktiga. Tiden går och det börjar bli lite jobbigt. Försöker att tänka på annat..."Du kanske vill lyssna på lite musik så länge?" säger Abbas och jag tackar ja. Efter ytterligare lite tid kan den tredje sista behandlingen påbörjas och jag får åter klä på mig, tack för det.
Väl hemma igen lyser solen och temperaturen är hög. Solsängen drar även om jag inte får, den brunsvart färgen under bröstet har nu spridit sig upp i armhålan så det gäller nog att vara lite försiktig. Lite ben i solen och resten i skuggan övertäckt med en sjal på de mest utsatta ställerna får bli dagens kompromiss innan gräsklipparen kommer fram och en tur med cykeln görs i denna ljuva sommartid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar