Ankommen

Så har då ondskan knackat på dörren och klivit på för en sista gång. Som vanligt är det munnen som tar styk först och främst med värkande tandkött och tunga. Benen börjar att bli tunga och ömma, lika så fingrar och naglar känns av. Lite synd en sån här fin och solig dag ute men det är kanske gjort för att sitta lugnt och stilla och bara försöka njuta trots allt som pågår i kroppen.

För visst händer det mycket just nu. Viljan sliter åt ett håll - orken åt ett - lusten mot ett tredje - och stressen mot ett fjärde. Det sistnämda är ingen skön känsla men finns där trots allt. För det är liksom nu den tunga biten är överstökad och man ska på något underligt sätt försöka att vända tillbaka till ett normal liv igen. Visst det är strålningstider kvar men allt det andra börjar att göra sig påmint ändå. Lite planering och fundering inför framtiden med hälsa, motion, arbete och företag...nej, fy!

Låter allt sånt vara ett tag till tror jag, går hellre ut i solen och gör absolut ingenting. Städ, tvätt, disk, matlagning, trädgård och pool funderingar får komma i andra hand just nu. Jag har faktiskt lite ont och behöver bara vara ett tag innan det är dax att ta djävulen vid hornen.