Hämtehår

Efter att ha haft stålhjälm på sig under hela kvällen och natten så har det äntligen lättat. Sömnen har det väl blivit lite si och så med. Någon timme här och någon timme där. Gjorde det stora misstaget att ta en extra omgång laktulos som de rekomenderade på CSK innan sänggående. Har haft fullt upp med att hålla täcket på plats om man säger så utan att vara mer ingående. Maken kanske ångrade sig trots allt när han ville att jag skulle sova kvar i min säng.

Hoppar galant in i duschen och väntar med spänning på vad det ska bli för frisyr denna gången man kommer ut. Efter mängden av håravfall borde det bli något tunt. Mycket riktigt för att få till en någolunda fisyr gäller det hämtehårs varianten. Ringer till frisören i stan och ber att få komma och titta på den peruken som har kommit. Den Hollywood-lockiga har inte kommit utan det blir den raka uppklippta som ska provas. Voilà! Då satt man där med en ny frisyr igen. Långt - mörkt - och med lugg. Nästan så man kännde igen sig själv igen så det känns ok. Travar ut från affären med mitt nya hår och är lite rädd att det ska blåsa av. Går in i en affär och kollar reaktionen på expediten, hon tittar lite misstänktsamt på mig så helt ok är det kanske inte ändå. Nu känner man igen dig, fast ser ju lite fejk ut blir kommentarerna hemifrån. Jaja, förutom den ironiske maken naturligtvis som undrade vart det långa blonda lockiga håret hade tagit vägen och som tyckte att denna hårfärgen passade bättre för tio år sedan. Suck! Tur att det är Look Good - Feel Better kurs imorgon så jag får lära mig att knyta turban istället. Bjarka!!