Dag noll

Efter att ha fått ihop två - tre timmars sömn i natt var jag väl inte allt för pigg nu på morgonen. Den sömnlösa natten berodde mycket på tabletterna som ska tas nu ett par dagar. Naturligtvis hjälpte väl alla tankar som snurrade rundor även till. Men iväg kom jag iallafall och gjorde de vanliga ritualerna som att lämna blodprov innan behandling. Fick en liten lucka mellan dessa två så då passade jag på att fira mig själv med en bulle och saft, äldre än så har man inte blivit. Det gäller att hålla sig ung så länge det går.

I det underbara soliga vädret fick det bli en kort, kort promenad. Ser ett välkänt ansikte och stannar till och pratar en stund, min bisittare sitter då redan på plats och undrar vart jag har tagit vägen och hur jag ser ut. Då mössan är lite för varm fick det bli Stockholms frissan dagen till ära. Väl till rätta i fotöljen är det bara att hänga på en sista gång. Denna gången får jag säga att tiden gick alldeles för fort, kan bli så när man inte setts på ett tag.

Ja, så kom vi då till det oundvikliga - utagning av picc-line. Jag får ju böja mig och säga som systrarna där inne att det känndes inte när all slang skulle dras ut. Eller bara lite rättare sagt, det vart som ett mindre vakuumsug i armen. När den väl var ute fanns det inte en droppe blod vid själva in/ut gången, konstigt. Nu sitter det bara ett litet plåster på armen. Jag är så tacksam för att jag slapp smärta, att någon höll mig i handen för säkerhets skull och att jag får bada om en vecka. Börjar inomhus i badkaret. Jag vill även skicka en extra tacksamhets tanke till mina kära arbetskamrater för de fina presenterna. Blandade korten med baksidan upp och drog ett för dagen idag. Ja, ni ser som det kan bli. Tack! Fick ju även en träningsuppgift för händerna bl a. men är händerna tomma och ni ändå hör det klingande ljudet, då är det träning på hög nivå.

Önskar er alla en fin Valborg, det är nu våren sätter fart på riktigt!



Sista dagen

Som tur var inte brevet på posten så tungt som jag hade trott att det skulle bli. Lite stel och lite träningsvärk så då är det väl bara till att köra på ett tag till denna fina dag. Börjar med att städa och tvätta min bil som jag mer eller mindre inte använder, trots detta blir den ändå ner smutsad av lånande chaufför och bombaderande fåglar. Det är tack för lånet det.

Hittar en skvätt bensin och startgas till gräsklipparen och mot min vilja hoppar den igång på första rycket. Så då var det väl bara till att klippa gräset med så att mossan kommer fram. Pustar ut en stund i solen liggandes på verandagolvet till stugan. Magen börjar knorra så matlagning nästa. Hamnar efter maten en stund på soffan men inser att det är för tidigt att stanna kvar där resten av dagen. Gummistövlar på och damm dammsugaren kommer åter igen fram. Svär efter en stund över att jag ännu ett år sliter med den här trädgården, jag som inte har några gröna fingrar över huvudtaget. Önskan om ett radhus med en liten gräsplätt eller en lägenhet är stor denna dag.

Efter en dusch är frisyren inte så vacker nu för tiden. Dottern kommenterar att jag ser ut som en liten gåsunge. Själv tycker jag att huvudet ser mer och mer ut som en videkisse, iallafall färgmässigt. Så det blir på med mössan när det är dax att köra dottern in till stan. På hemvägen passar jag på att ta en liten omväg för att bara titta på naturen och höra gruset under däcken. Ser till min glädje att rapsfälten börjar att bli gula. Finns inte något som är så mycket vackrare än det, möjligtvis ett fält med linblommor.

Nu är det uppladdning inför morgondagens behandling. Det känns lite konstigt att det stora förbandet på armen äntligen skall plockas bort, men gissa om det ska bli skönt!

Brev med posten

Då får man väl se vad det kommer för brev med posten imorgon efter dagens alla göromål. Det har ju blivit utesäsong vilket innebär att det är dax att starta upp dammen/poolen. Så på förmiddagen inhandlades det en ny dammsugare till ett försök att utrota algerna som gärna vill växa lite för mycket där i. Naturligtvis ligger det ett och annat litet löv och andra saker som inte tillhör vattnet. Barnen i området har pippi på att kasta i golfbollar så det gäller att vara extra försiktig när man dammsuger så inte bollarna förstör något i maskineriet.

Så i förmiddagens regn stod jag då där och dammsög. När jackan var dyngsur var det dax att gå in och köra några tvättmaskiner med sängkläder och kuddar. Inmundigade lite mat och var ett moraligt stöd då stoppet i centraldammsugaren skulle fixas. Som tur var löste det sig rätt snabbt efter att den flera års otapetserade väggen skruvats bort och några rör plockats isär. Under tiden hade solen kommit fram så då var det bara att knalla ut igen och fortsätta att dammsuga alger innan dottern ropade efter hjälp. Plockar ihop sakerna utomhus, pustar ut en liten stund i soffan innan dotterns långa hår skulle färgas.

Att sen ställa sig i duschen, krypa i morgonrocken och börja inväntan på vad kroppen ska säga efter denna dag får bli mitt lördagsnöje. För imorgon bitti är det dax att börja med medicineringen inför måndagen, vilket kommer att ge en mer eller mindre sömnlös natt. Så några steg utför de närmaste dagarna är att vänta, innan det sen är dax att börja den långa klättringen uppför. Siktar då mot stjärnorna och hoppas att jag kommer en bra bit på väg.



Test

Så där ja, då har man varit  ute och testat sina fötter igen. Det känndes helt ok denna gången, fast det är klart det blev ju ingen längre Stockholms runda precis. Fick nöja mig med att gå runt kvarteret eftersom jag inte hade något sällskap som skulle kunna bära eller köra mig om inte benen och fötterna hade burit mig hela vägen hem. Nu när jag letade bild till dagens ämne blir jag lite full i skratt när jag ser vilken bild det blev. När jag tittar närmare ser jag vad mina blåsor under fötterna ville säga mig. Öron säger jag bara. Att lyssna eller att inte lyssna, det är frågan.

Stannade till ute i trädgården en stund och tittar på alla fåglar som flyger förbi och alla de fina bomullstussar till moln i alla dess färger i kvällssolen.

Något annat nytt under solen är väl det där håret som knappt finns men ändå växer dag för dag på något underligt sätt. Det ser mest ut som ett glest solblekt svinto, långt ifrån brunt och ännu längre ifrån lockigt som en del kan bli efter att de har tappat håret. Ja, man får väl vara glad för det lilla.

Räknar ner

Dottern räknar ner dagarna till hennes födelsedag, jag räknar ner dagarna till sista cytostatika behandlingen. Dagens tidning med repotage om bröstcancer gör också att jag börjar räkna procent. Hittar inte tidningen så jag hittar liknande uppgifter på nätet. Sidan www.vetenskaphalsa.se skriver att av de 7.000 svenska kvinnor som årligen drabbas av bröstcancer riskerar drygt 2.000 att drabbas av återfall, alltså metastaser. Bättre diagnos gör det lättare att tidigt sätta in rätt behandling. Och även att undvika vissa behandlingar, för den delen: för att ta det säkra före det osäkra får många kvinnor idag kraftig medicinering med svåra biverkningar som följd – helt i onödan. Upp till sju av tio kvinnor som får strålning har ingen nytta av behandlingen. Och cellgifter har endast effekt på en av tio kvinnor. Sådana behandlingar är dessutom rejält kostsamma för samhället. Och plågsamma för kvinnorna.  Den äckliga obehagskänslan infinner sig igen i magen och den svarta rullgardinen åker ner. Gissa om man har jobb med att arbeta med sig själv och att hitta det positiva i livet så att man inte bara sitter och räknar ner sina dagar. Det hade ju varit förskräckligt! Så även om det regnar idag och repotagen är rätt dystra på de sätten jag tolkar dem just nu, just idag så knakar det riktigt ute i naturen av liv. Björken börjar få musöron, algerna i poolen växer *jippi*, grannarna klipper sina gräsmattor hejvilt och man hör fler och fler "klånkande" ljud från golfbanan när klubban träffar boll. Härliga tider!

Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan  
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer
                              och det som stänger.

Ja nog är det svårt när droppar faller.
Skälvande av ängslan tungt de hänger,
klamrar sig vid kvisten, sväller, glider  -
tyngden drar dem neråt, hur de klänger.
Svårt att vara oviss, rädd och delad,
svårt att känna djupet dra och kalla,
ändå sitta kvar och bara darra  -
svårt att vilja stanna
                              och vilja falla.

Då, när det är värst och inget hjälper,
Brister som i jubel trädets knoppar.
Då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar
glömmer att de skrämdes av det nya
glömmer att de ängslades för färden  -
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit
                              som skapar världen.

Saknad

Då var det sista gången som systrarna på VC skulle få ta hand om mig idag. Förra veckan var det problem att få ut något blod från picc-line så de fick ta sprutan till hjälp och suga ut blod istället. Denna veckan tjoades de glatt när blodet rann som det skulle. Kunde till och med kosta på att slänga två slask-rör. Lite typiskt nu när de hade fått riktig snitts på både omläggning och provtagning så är det över. Tror nog att de kommer att sakna utmaningen med detta på måndagarna. Trodde nästan att de skulle ringa från CSK nu i eftermiddag och säga att mina prover inte var som de skulle eftersom ögonen har börjat rinna igen och likaså näsan. Men nej, klarade mig denna veckan med.

Börjar sakna vissa saker mer och mer. Egentligen bara småsaker men väl så värdefulla. Ett bad tex. eller att få dra fingrarna genom håret. Blir inte riktigt detsamma med peruken. Visst det finns ju de där gullefjuna men, nja inte riktigt detsamma det heller. Så nu är det längtan i blicken när jag ser folk med hår. Semester är också en sån sak som jag kan sukta efter. Vet inte hur många sidor om SPA-anläggningar som jag har tittat på. Tänk att bara få...vara.

Under dagens besök hos kurator tändes ett litet hopp, fast då kallas det inte SPA-vistelse utan rehabilitering och friskvård. Man har nämligen möjlighet att ansöka om att få åka på rehabiliteringsdagar med koppling till att man har eller har haft cancer. Har hittat tre alternativ; den första var uppe i Sälen då hela familjen kunde få följa med, den andra var uppe i Leksand på Masegården där man får lära sig hitta tillbaka till energi i kropp och själ efter bröstcancer, eller så fanns det ett närmare alternativ nämligen i Simrishamn. Där gick det ut på att lära sig om maten som ger styrka, yoga som avslappningsmetod och samtal om livet. Österlen är aldrig fel, förutom yoga insaget. Jag och yoga, det kan ju gå hur som helst.

Egen biverkning

Sådär ja, då har man fått en alldeles egen biverkning som inte har varit med på någon av listorna. Det värsta är väl att nu får jag hålla mig inomhus eller långt ifrån männen i alla fall. Annars kan det hända att jag råkar illa ut eller de får något annat för sig speciellt nu när det ligger vår i luften. För rätt som det är får ögonen för sig att börja flörta eller rättare sagt det blir massa konstiga nervryckningar. Riktigt illa är det när jag är trött. Trött kan man bli på det mesta just nu. Händerna ser ut som de har varit i blöt i flera veckor då fingrarna ser ut som russin, fast torra sådana. Spelar ingen roll hur mycket jag än smörjer och med vad så är de ändå lika torra. Naglarna har börjat ändra form och färg, riktigt fin nikotin färg. Och ont gör de i dem med. Att öppna något med hjälp av naglarna är inte att tänka på. Som tur är kan jag fortfarande knäppa mina knappar och dra upp gylfen. Ja, hur hade det annars sett ut? Kläderna mer eller mindre stängda och flörtandes, hade bara fattas att tungan hade värkt med. Vilken syn det hade varit då...

Vårstäda?

Vänner är ett spännande ämne. Det sägs att det finns vänner vart du än i världen kommer. Är man användare av facebook samlar en del dem på hög, 7 - 800 vänner är inte ovanligt. Perfekt att ha den dagen man skulle behöva ha hjälp att måla huset, flytta eller en barnvakt. För det är väl de bästa vännerna man har på sin lista? Andra bestämmer sig bara en dag att vårstäda bland sina facebook vänner och städar (delete) bort ett hundratal. Häftigt att bara kunna göra så bland sina vänner, städa bort dem som inte ger någonting tillbaka eller de som bara tar energi. Kanske är vi många som skulle behöva göra en vårstädning på "vän" fronten. Gör vi de måste vi också vara beredda på att bli bort städade själva. Och då är det dax att ställa frågan, hur god vän är jag själv? Är jag den som alltid ställer upp eller kräver jag bara det av andra? Finns jag där om jag har lovat? Utan att ha lovat finns jag där ändå?

Får man bara använda sina vänner eller får man även utnyttja dem? Hur ska en god vän vara? Att vara vän är det ett livslångt uppdrag? Varför ser man inte nya vänner förrens det händer tråkigheter i ens liv och var tar då de gamla vännerna vägen?

Ett härligt, spännande och farligt ämne som kan diskuteras länge och väl. Så nu står jag här med nålen i hand och undrar hur jag ska göra med mina ballong-vänner. Ett stick så att de kan pysa iväg och finna nya eller ge lite gas så att vänskapen kan fortsätta att hålla sig uppe? Hur vänlig är jag?...hm...

Behöver Du vårstäda bland dina vänner?

Hälsoresa

Efter en tidig frukost bär apostlahästarna oss upp mot centrum utan mål i siktet. Har tur med vädret så den korta Stockholms-frissan kommer väl till användning. Strosar genom Sergelgången och ner mot Rosenbad, pausar efter vägen på systemet. Går vidare förbi Operakällaren och sätter oss i Kungsträdgården på en ledig bänk med vår cider. Plötsligt kommer några trumslagarpojkar förbi lagom som paus musik. När fötterna har fått vila en stund knallar vi vidare mot Slottet och Gamla stan. Kikar lite i affärerna innan vi vänder åter upp mot Plattan, takten är inte hög. Tar oss till Jensen´s Böfhus för lite lunch. Nu börjar fötterna kännas av ordentligt, speciellt tårna. Med nöd och näppe tar jag mig tillbaka till hotellet. Blir en sköns stunds vila innan det är dax att köra till ...

Även Stockholm är i byggtagen så runt Globen var det lite rörigt, så redan nu har vi varit och kört i den nya Stockholmsarenan av en slump. Många var vi som ville se kvällens stora man Michael Bublé.

 En skön stämning och en vacker estetisk konsert var en njutning för både ögon och öron. Trots ömma tår var det ändå på lätta fötter som många av oss dansade hemåt nynnandes på Save the last dance for me. Mmm...ahh...lite salig är man allt.

Efter frukost och packning tog orken bara slut. Slut som människa igen! Bestämmer oss för att köra hemåt istället för att se oss omkring mer i stan men har bestämt oss för att återkomma redan till hösten då det är dax för ännu ett Globen besök. Kör över Söder och vidare söderut med ett par stopp efter vägen vid

Ekenäs slott

Åter hemma är man lite trött och sliten men det har ändå varit en riktigt hälsoresa. En energi påfyllning både för kropp och själ.

Stockholm

Så ska då julklappen äntligen komma till användning. Ikväll blir det globen och konsert med Michael Buble men först ska vi hinna med en stund i staden. Ska bli spännande och se vad dagen tänker erbjuda då vi tar dagen som den kommer. Detta provade vi på även igår och då blev det middag på Söder med en gammal vän. Sen blev det en sen kvällspromenad i gränderna i Gamla stan. Härligt, härligt!

Full fart

Då var det dax att kliva ur gungstolen och ställa undan den för denna gången. Med minimal värk i kroppen, tom motorväg, sol och låten Time of my life skrålandes i radion på väg hem från vårdcentralen går det undan. Äntligen på G igen - nu kör vi!

Det är dax att packa väskan inför morgondagens resa norrut. Medicinlistan är längre än packlistan, men där har jag hellre för mycket än för lite. Ska bli skönt att lämna soffan hemma för några dagar.

Glöm Ullared

Visst har jag varit på Ullared några gånger i mitt liv. Och ni andra med mig vet hur det känns efter att ha trampat omkring bland alla kundvagnar, ställningar och folk en hel dag eller två. Mot kvällningen hänger man mer på vagnen eller letar panikartat efter de olika caféerna och sofforna som finns lite här och där för en stunds vila. När det stadiet har gått över och man kommer in i andra andningen går de värkande benen av sig själv och det gör ont att stå still. Ja, då vet ni hur mina dagar har varit här hemma. Stilla sittande, liggande eller gående ingenting lättar.

Benen är stenhårda och inuti känns det som en blandning av kramp, mjölksyra och sockerdricka. Bara en gång till, bara en gång till, bara en gång till...nu är det på ren vilja och med ytterst lite ork som det går. Försöker att gå ut i trädgården och klippa ner lite gammalt skräp. Går väl sådär. Efter en liten daggkåpa är jag alldeles svettig och yr i huvudet. Ger upp och sätter mig i solen och försöker njuta. Blir en timme på spikmattan vid läggdax - tredje natten utan mössa. Härligt!

 "Att klaga är som att sitta i en gungstol

- du har något att göra men du kommer

ingenstans."

Ren vilja

På ren vilja och ett par sjysta vingar kanske man kan få livet att lyfta.

Idag är det nog den onda dagen fast i lindrigare format än förra omgången, fast det är klart det finns fortfarande chans att det tar i de kommande dagarna. Det jag inte slipper ifrån denna gången heller är den värkande tungan så nu är det idiot varning igen. Kanske det är nu tipset om frusna vindruvor hade fungerat. Får väl bli kvällens godis för en annan.

Annars är det mycket att stå i. "De näsvisas orkester" flåsar mig i nacken och bara väntar på att få komma igång. Så det är väl bara till att börja öva då, vilket inte ska vara några problem då det är fritt blås utan näshår. En kärringknop (en kvinna som slår knut på sig själv för att hinna med allt som måste göras) och en kaffekorg bland gässen ser jag fram emot. För "När kvinnor träffas över en kopp kaffe, har de alltid något viktigt att prata om".

Spännande saker dimper ner i brevlådan. Tackar, skrattar och kämpar vidare!

Trött dag

Jag är inte sömnig, bara lite trött!

Satt och zappade bland tv-kanalerna igår eftermiddag och hittade ett trevligt program om vikingar och isländska sagor. Mot min förvåning somnade jag i soffan något som aldrig brukar hända. Klok nog hade jag startat inspelningen innan så det programmet får det bli en kik på en annan dag. Trots tröttheten ville inte sömnen infinna sig under hela natten så det blev till att ligga och fundera mellan 03.00-06.00 utan att komma fram till något vettigt. 08.00 var man väl inte pigg som en lärka men lika bra att kliva upp.

En liten runda i trädgården slutade med en stund på bänken där var det åter dax att slumra till en stud. Otroligt, känner mig som en gammal pensionär som sover middag avigt och rätt. Eller det kanske betyder att jag behöver vila lite extra de närmaste dagarna...troligtvis eftersom ögonen knappt vill hålla sig uppe igen. Lutar åt soff-tider.

För en stunds vila

Inträder

Då var tjänsten som bisittare redan tillsatt. XX träder in och stöttar mig denna stora dag, tack.

Fick en lugn och riktigt skön natt, den bästa på länge. Iväg och får sprutan så nu väntas bara förkylningssymptomer igen och värk. Jippi! Checkar av ytterligar saker på min biverkningslistan. Alla ögonfransar är borta på ena ögat och fyra kvar på det andra, så nu är det besparing på mascara. Några ynka få strån på ögonbrynen sitter kvar och idag ser jag att vissa naglar börjar bli bruna. Men man får vara glad åt det lilla. Håret börjar återkomma som små gulle fjun.

Även denna dag har hittills erbjudit bra timmar så huset har blivit dammsugat och bröd står i ugnen. Så man får väl se hur länge det roliga varar och hur länge man har lust och ork att göra något. Kanske man ska ta och brygga sig lite te för lusten. Det finns knep för att ge lusten tillbaka till den som ingen har. Brygg ett te på hallonblad, rosmarin och hjärtstilla. Drick minst tre koppar dagligen. Sen är det bara att vänta och se...eller det kanske inte var den lusten de menade...men det bjuder jag på.

Sista chansen!

Nu är det sista chansen att ansöka som bisittare till mig under min sista behandling på cytostatika mottagningen.

Valborgsmässoafton kl. 10.00

Krav:
- Räkna med att du ska underhålla mig ca: 2-3 tim.
- Vara starkare än mig när de kommer dra picc-line från armen om jag skulle falla ihop och brista ut i gråt.
- Köra mig hem efteråt.

Lön:
- Huvudvärk.
- Upplevelse.
- Och...

Ansökan:
Skickas till min mobil.

Som vanligt är det en sömnlös natt efter alla mediciner. Så att kalla sig pigg när klockan ringer är väl att ta i. Åker iväg extra tidigt för provtagning eftersom det ingår läkarbesök innan behandlingen och då förväntas det säkert ett provsvar innan dess. Hinner lagom tar kölappen till provmottagningen när jag inser att lappen på vilka prover som ska tas ligger kvar hemma...suck! Pratar med tjejerna i luckan om mitt problem och blir rådd att gå till cytostatika mottagningen och hämta en ny lapp. Hissar mig upp och får tag på en av hustomtarna som lovar att hjälpa mig. Hon hittar en sköterska som fixar lappen och jag tar mig åter till provmottagningen och kan slutföra mitt ärende.

Återvänder hemåt för att vila en liten stund innan det är dax att återvända denna gången med maken. Får en pratstund med läkaren och alla frågeteckan rätas ut...tror jag. Lade in om önskemål om att strålningen inte skulle påbörjas förrens måndagen efter nationaldagen. Allt för att kunna få vara med på Megine-dagarna och ladda inför nästa arbetspass. Nässlepulver och algtabletter är ok att inmundigas tidigast 3-4 v efter sista behandlingen. Övriga naturläkemedel? Nja, där skulle jag nog rådfråga strålningsexperterna i Malmö. Ok, men då kan jag ju tycka att det är lite sådär att smörja sig med kortisonsalva under själva strålningen om det skulle behövas. Ingen bedövningskräm till armen när picc-line skall dras...hm och bit ihop. Men denna omgången kan ju bli riktigt kul då läkaren skrev ut morfintabletter mot ev. kommande smärta, tjoho!

Under själva behandlingen idag var det rena bergochdalbanan av intryck. Tjejen bredvid mådde pyton och var tvungen och gå och spy ett par gånger. Herren snett bredvid var tvungen att återkomma på torsdag igen. Damen snett mittimot fick dra sin picc-line idag (så glad för hennes skull) och damen mittimot mig skulle som jag få dra den nästa omgång. På allt detta och väl hemma igen har diskmaskinen åter gått sönder så det var bara att komma tillbaka till verkligheten och stoppa händerna i baljan. Men är det nu en bra dag idag så är det ingen idé att skjuta upp det till morgondagen för den vet man inte hur den ser ut.

Dax igen

Då var det dax igen att stoppa i sig lite piller inför morgondagen. Menyn består av 24st kortison tabletter som ska minska illamåendet, en tablett som ska minska på magsårs känslan men som kan ge en förstoppningseffekt. Så då får man ju ha en liten hutt mot förstoppning. Denna lilla cocktail av tabletter gör att jag mår illa, magen blir i uppror och tröttheten slår till med all kraft. Ja, det blir ett riktigt ekorrhjul för är jag trött ser jag dåligt och ögonen börjar rinna. Tar jag någonting för mig som ex. att åtgärda det dåliga flödet i golvbrunnen i duschen blir effekten att benen skakar som några asplöv. Roligare kan man ju ha, har jag hört.

Tur att jag tog tag i luren och fick mig ett riktigt rekordlångt (närmare 2½h) trevligt samtal innan tröttheten slog till. Eller det kanske var samtalet som tröttade... vilket jag vägrar att tro. Hurra för telefonens uppfinning!

Bäst före?

Är allt bäst före?
På kvällarna kan man vara hur trött som helst och bara längtar tills det är dax att gå och sova. När stunden väl är kommen nog sjutton finns det hur många tankar som helst jag kan tänka när lampan är släkt och inte är sängen lika bekväm som jag hade tänkt mig heller. Har jag sovit en hel natt är kroppen lika trött som när jag gick till sängs. Alltså måste det ha varit bäst före jag gick och lade mig...eller?

Nu under påsken är det stor konstutställning i var och varannan stuga här i Skåne. På långfredagen bestämdes det att vi skulle ta oss en tur ner mot Österlen. Även om jag inte var så intresserad av själva konsten såg jag fram emot att få komma ut en sväng, promenera lite i skog och mark, titta på folk och äta en god lunch. Promenaden hoppades över då det var lite för kallt och blåsigt, folket såg jag genom bilrutan likaså skogen och alla vitsippor. Lunchen som skulle handlas blev det inget av då stället hade stängt så det fick bli till att äta rester hemma istället. Alltså var det roligare att planera resan än att genomföra den...eller?

Denna förmiddag var det näst intill vindstilla, blå himmel och sol så då fick det bli en liten promenad som avslutades med en stund i solen på framsidan. Efter någon timme tyckte kroppen att den hade mått bättre före promenaden eftersom den blev både trött och började småvärka. Så nu är ju frågan om det är bättre före hemkomst av övriga familjen som är iväg på kalas och jag sitter själv och har tråkigt...eller?
Så det är nog bäst att göra något roligt före det blir allt för tråkigt.

Rolig påsk!



http://www.kalmarlansmuseum.se/1/1.0.1.0/38/1/?item=art_art-s1/570

Då har påsken kommit enligt kalendern. Skickar iväg övriga familjen för att handla och tillbringar själv tiden utomhus i solen. Rensar lite i rabatterna och försöker att ladda mig själv inför tisdagen. Även om behandlingarna blir färre och färre känns det tyngre och tyngre för var gång. Det går liksom inte att lura sig själv längre med att räkna ner, jag vet ju att det är tungt efterarbete mellan varven med. Som tur är kommer det fina påskhälsningar via kort, samtal och sms. Även blomsterbudet har hittat hit ännu en gång med härliga vårblommor från arbetskamrater och föräldrar. Lättar tacksamt upp stämningen.

Morgondagen bjuder troligtvis på lång-hårs-träning någonstans på Österlen. Kan bli tufft med konstrunda, sämre väder och blåst. Får kanske ha mössa med sig för säkerhets skull så jag inte står där som ett litet omålat ägg och ser håret flyga iväg.

Många roliga påskhälsningar till Er alla!

Träningsläger

Nu pågår träningsläger inför Stockholms resan om fjorton dagar och då är det inte shoppingträning som jag menar. Utan nu är det att försöka använda peruken så länge som möjligt utan att bli halvgalen. För det första tycker jag att jag har mer hårstrån i ögonen än vad som sitter på huvudet. Men det kanske inte gör så mycket eftersom ögonbrynen knappt finns kvar och här om dagen fanns det elva ögonfransar kvar på ena ögat. För det andra är "håret" statiskt på vissa ställen så det ser ut som man har lekt med en ballong. Så idag är det kort-hårs-träning sen får det bli lång-hårs-träning en annan dag.

Ibland kan jag bli lite trött på mig själv att jag inte orkar så mycket som jag vill ex. som att ta en promenad, putsa fönster, rensa i förrådet eller kratta gräsmattan. Naturligtvis vet jag varför och tänker på gårdagens samtal med min mormor. Nittiotvå år gammal klagar hon på samma sak, att hon inte orkar putsa fönstrerna eller orkar gå till terapin och dricka kaffe och virka utan att bli trött. Men att hon kan ligga och rabbla namnen på sina tjugonio barnbarnsbarn som träning för huvudet tycker jag är bättre än att putsa fönster. Hade jag bara orkat det i samma ålder hade jag inte klagat. Och hade benen burit mig hade jag suttit utomhus (även om det hade varit själv) för att kunna se lite liv och rörelse och eventuellt vinka till någon som går förbi utan att skämmas. För tänk att sitta inomhus i mörkaste Medelpad en hel vinter utan att träffa och se så mycket folk då hade även jag tyckt att det hade varit tråkigt. Så tänk om det hade funnits UT-bidrag eller Promenixar Gåjza till den äldre befolkningen då hade jag gladeligen bytt yrke.

Från 0 - 100?

"Här är ett test för att se om du har fullgjort ditt livs viktigast uppdarag: Lever du? I så fall är uppdraget inte slutfört"  Påminner mig hela tiden om att jag har fått äran att få en ny chans här i livet. Att få starta om på nytt. Visst för tillfället betalar jag med min kropp och hälsa men när kroppen snart är nollställd är det bara upp till mig att ta hand om den ordentligt, att vara snäll och vara medveten om vad jag gör eller inte gör. Lätt att säga och tufft att genomföra. Försöker hitta bra alternativ hur jag ska gå till väga utan att det ska bli för svårt att uppnå resultat, fast med risk för galna ideéer. Till en början ska jag prova balsam-metoden om jag nu får tillbaka något hår. Balsammetoden går ut på att inte tvätta håret med schampoo utan enbart balsam för att inte torka ut håret (www.lockig.se) och sen kanske det sparar lite på miljön med. Sen är det ju dax att ta hand om sin kropp efter veckor av stillasittande, och i ett svagt ögonblick lovade maken att vi ska börja på gym till hösten. Så då gäller det väl bara att hänga på. Innan hösten är här så finns det kanske lite annat jag kan göra under tiden. Tittar lite på olika mat alternativ och då är det inte åt GI-, LCHF- metoden och allt vad det nu heter. Utan försöker titta på vad just min kropp behöver och hamnar då i den ayurvediska värden. Där hittar jag följande som skrämmande nog stämmer in rätt bra på mig och då inser jag att här finns det lite att göra och då har jag inte räknat in arbetet med själen. Men skam den som ger sig. Jag lever och mitt uppdrag är inte slutfört. Kapha kännetecknas av stora, tunga och långsamma egenskaper. De har en stark och robust kroppsform. De har lätt för att gå upp i vikt, men är sällan sjuka. De är stabila, pålitliga, tillgivna, empatiska, förlåtande och metodiska till sitt sätt. Efter en inlärningstid sitter kunskaperna - dessa personer har ett bra minne och är uthålliga.

Ofta något tröga, förnöjda och avslappnade. Har heller inte något medvetet behov av mental stimulans. Men eftersom de tänker långsammare mår de i regel bra av lite mer än de vanligen utsätter sig för. Lugn, mjuk, behaglig och ibland lite tystlåten natur - bra lyssnare, som sällan blir arg. Tar tid på sig att fatta beslut, är utpräglade vanemänniskor som har svårt att acceptera förändringar. Kapha är den stabilaste doshan vilket gör den mest motståndskraftig mot obalanser. En person med balanserad kapha är lugn, sympatisk, kärleksfull och förlåtande. KAPHA-DÄMPANDE KOST Kapha är en trög dosha som inte påverkas så lätt av maten, men med tiden blir Kapha-typerna obalanserade om de äter för mycket söt och fet mat. För stort saltintag kan även leda till störd vätskebalans. Välj varm, lätt mat, torr mat, utan mycket vatten. Minimalt med smör, olja och socker. Starka, beska och kärva smaker, stimulerande mat. Undvik söt, sur och salt smak. GRÖNSAKER De mesta går bra. Minskar Kapha (välj): Aubergine, broccoli, blomkål, broccoli, kål, brysselkål, vitkål, groddar, gröna bladgrönsaker, sallad, lök, vitlök, morot, paprika, potatis, rädisor, rödbetor, sallad, selleri, sparris, spenat, svamp, pepparrot. Ökar Kapha (minska på eller undvik): Gurka, squash, sötpotatis, tomat, zucchini, oliver. FRUKT Minskar Kapha (välj):Aprikos, persikor, äpplen, granatäpple, päron, citron, vindruvor, lime, jordgubbar, bär, tranbär, fikon, katrinplommon, russin, torkad frukt. Ökar Kapha (minska på eller undvik):Ananas, apelsin, kiwi, avokado, banan, dadlar, druvor, färska fikon, grapefrukt, kokosnöt, mango, papaya, persika, plommon, vattenmelon. (Undvik söta, sura, saftiga frukter i allmänhet.) BÖNOR, LINSER OCH ÄRTOR (BALJVÄXTER) Minskar Kapha (välj):Alla grönsaker accepteras i princip, sojamjöl går bra. Ökar Kapha (minska på eller undvik): Röda böner (kidney), de flesta sojaprodukter som sojabönor, sojapulver,  tofu, miso. NÖTTER OCH FRÖN Minskar Kapha (välj): Solrosfrö, pumpafrö. Ökar Kapha (minska på eller undvik): Alla övriga. SPANNMÅLSPRODUKTER Minskar Kapha (välj): Bovete, hirs, korn, majs, råg, couscous, müsli, dinkel, basmatris,  quinoa. Ökar Kapha (minska på eller undvik):Havre, vete, ris, varm gröt (för fuktig och tung), pasta. KRYDDOR OCH ÖRTER Minskar Kapha (välj): Allt, ingefära är bra för matsmältningen Ökar Kapha (minska på eller undvik): Salt. (Alla starka kryddor är bra för Kapha. En bra kryddblandning för Kapha kan vara: ingefära, kryddnejlika, svartpeppar, kardemumma, gurkmeja, nejlika, kanel, bockhormsklöver, saffran, bergssalt.) MEJERIPRODUKTER Minskar Kapha (välj):Lättmjölk, getost, utspedd yougurt, små mängder fet mjölk och ägg, ghee. Ökar Kapha (minska på eller undvik):Allt annat. KÖTT Minskar Kapha (välj):Kalkon, kyckling, räkor. (Allt i små mängder) Ökar Kapha (minska på eller undvik):Rött kött, fisk, skaldjur. OLJOR Minskar Kapha (välj):Solrosolja, sesamolja, majsolja, mandelolja, tistelfröolja. (Alla i små mängder.) Ökar Kapha (minska på eller undvik): Övriga som olivolja, linfröolja, sojaolja, valnötsolja. SÖTNINGSMEDEL Minskar Kapha (välj): Rå, ej uppvärmd honung. Ökar Kapha (minska på eller undvik):Allt övrigt. Kapha i balans Kapha i obalans Orsaker till obalans Tillgiven Empatisk Förlåtande Stabil Avslappnad Metodisk Bra minne Uthållig  Självbelåten Trög Långsam matsmältning Sömnsjuk Allergisk Överviktig För mycket sömn För lite motion Understimulans Tung, fet mat