Det är aldrig kört!

Efter en evighet utan diskmaskin kom äntligen handyman med nya reservdelar. Lite ompyssling av kylskåpet och ugnen fick det också bli, så förhoppningsvis är det inte kört med pyrolysandet. Tänk vad bekväm man kan bli. Strax därefter trillade två av cheferna in på lite fika och tillsyn av mig. När det hade gått står ett "salix helvetica" träd kvar i hallen från alla på jobbet. Tanken var nog inte så men det är klart att jag skulle få ett "helvetica" träd. Så på med hanskarna och fram med spaden.

Hittar en fin plats på framsidan som gör att jag kommer att bli påmind om alla arbetskamrater flera gånger per dag. En fin gåva. När jag ändå är i farten fyller jag på en av pallkragarna och inser att de slukar hur mycket jord som helst...slurp...så var åtta säckar ingenting till en av de fyra kragarna. Suck, nu kunde man gjort vad som helst för en bil med krok och släp och en jordhög. Kanske kan smyga mig ut på golfbanan med spade och skottkärra och gräva en extra bunker.

En annan fin gåva trillade ner i postlådan idag från en gråhårig moster. En liten bok "Det är aldrig kört" med många små tänkvärda texter, sånt som jag bara älskar. En bra start på helgen.

"Din uthållighet är måttet på hur mycket

 du tror på dig själv"

Försvar

Det är klart att man går in i försvar och vänder taggarna utåt när försäkringskassan ringer och frågar hur man mår. Rabblar upp mina krämpor som har varit längst med vägen. Handläggaren svarar med att det inte är tanken med att jag ska börja jobba som hon ringer, utan vill bara höra hur jag mår. Men hon räknar snabbt ut att strålbehandlingen kommer att påbörjars i maj någon gång. Stoppar henne med vad jag tror är mer rimligt, att den kommer att påbörjas i början på juni. Ok, då skulle hon återkomma i början på juni och höra hur långt jag hade kommit. Upplyser mig om att i slutet på maj har jag varit sjukskriven i ett halvår och då kommer det göras en ny prövning om min skjukpeng.
Stressa mig gärna!!!

Över

Till slut blev det bara för bra och allt bara brast när jag fick syn på mig själv i spegeln igår kväll. Tårarna rinner hejdlöst och handduken blir mer än lätt fuktig. Jämmer och elände! Verkar som den sista biten kommer bli tuffare än tiden som har varit. Eller kanske det är så att det är tiden som har varit som har kommit ifatt mig...

Hulkandes och snyfftandes dock inte lika snyggt som de på vita duken hamnar jag i tankarnas värld när jag har lagt mig. Plötsligt känns det som om någon lägger en arm om min axel och gråten blir bara ännu värre och sen blir det bara tvärstopp. Häftigt-konstigt men nu jag vet precis vad jag behöver göra...

Lagom

Vad är lagom?

Är lagom ett mått på hur vi ska se ut? - vara lagom lång, ha lagom vikt eller vara lagom fin.

Eller är det så att lagom är en måttsats? - av en lagom stor portion, hälla upp lagom mycket kaffe, komma hem lagom sent.

Eller skulle lagom vara ett mått på hur vi ska bete oss? - vara lagom snäll, lagom trött, lagom glad, jobba lagom mycket.

Dessa dagar har nog ingenting varit alldeles lagom. Börjar tröttna på mig själv och allt gnällande. Har nog hamnat tillfälligt i en nedåtgående spiral känns det som. Ilskan bara bubblar, magen svider och eldar, munsåret börjar blossa upp igen, sömnen är det si och så med. Vill bara ta semester från detta nu......aaahhhhhhh!!!!!!

Släpar mig ut i det fantastiska vädret och försöker rensa huvudet och kroppen med att måla mina pallkragar efter att ha varit i stan och hämtat min nya Stockholms frisyr. Inte ens lagom länge var man ute heller då kinderna blossar, inte bra, inte bra. Dax att dra något gammalt över sig och sova bort denna tråkiga inställning. Fy för mig denna dag!

In the arms of an angel

Baksmälla

Efter gårdagens fantastiska fina vårdag utomhus på tomten intogs vilan på altanen på liggunderlag och fårskinn. Härligt, härligt! Kunde t o m lura ut familjen på lite korvgrillning. När klockan tickade mot kvällen kom baksmällan...ajaj!

Jag har med den fått lära mig hur det känns att ha förslitningar i knän och höfter, whiplash, magsår och att ha blivit misshandlad. Till slut vet jag inte om jag ska sitta, ligga, gå omkring eller bara gråta. Jag tackar och vet nu hur det är att ha ONT. Kommer efter mycket om, men och en näve med värktabeltter i sängs och lägger mig på spikmattan. Känner inte av att jag ligger på den men något gör den med kroppen i alla fall. Börjar svettas som en klimakterie tant. Jaha, då har man dragit igång det med...Tänker på alla barn som vi utsätter för denna elaka idegran. Sover oroligt med många arga drömmar, vet inte hur många personer jag har slagit till av ren ilska. Måste ju naturligtvis analysera detta när morgonen kommer och inser hur dum jag är och hur lång tid det tar innan polettet trillar ner. Så hieroglyfiskt sagt: Fyller jag kroppen med gifter så naturligtvis jobbar Träelementet som en tok med alla sina egenskaper. Så nu har man fått in det i köttet med som vi brukar säga.

Så denna dag försöker jag tackla från ett annat håll. Klipper lite hår (nej, inte mitt), dammsuger och vilar en stund i soffan. Tar mig ut i trädgården och planterar lite penéer och vilar en god stund under telefonsamtalet med en syster yster. Sen, sen, sen ser ni...sen kommer pallkragarna. Hurra, imorgon ska det köpas färg. Falu rödfärg så lite Bergslagen får finnas även här i Skåne.

Pust!

Till slut kom det äntligen en ny dag!

Klagar man över något som man kan göra någonting åt - då ska man inte klaga.

Klagar man över något som man inte kan göra någonting åt - då får man klaga.

Gårdagen var en ända lång klagodag. Försökte att trotsa det onda med en lunch i solen vid Naturum med maken där jag hittade tussilago som jag inte har sett på över tjugo års tid. Ett härligt återseende.

Men ju längre in på dagen vi kom desto ondare gjorde kroppen. Tillslut värkte det t o m när jag vidrörde mina naglar. Vid läggdax hade jag två val: ta värktabletter och slippa värken i kroppen men istället få ont i magen av tabletterna. Hm...blev tabletter och en hyffsad god natt. Denna dag har hittills varit bra så nu är siktet inställt på att ta familjen ut i trädgården och grilla denna fina soliga vår dag.

Tussilago tips:

Bladen kan hjälpa mot huvudvärk. Ta ett fint blad. Lägg den med undersidan mot pannan och tryck till så att det ligger an mot huden. Ligg ner med bladet på pannan. När bladet börjar sloka och känns sladdrigt är det dax att byta bort det. Upprepa tills värken släpper.

Fotbad när man har trötta, varma och kanske svullna fötter. Koka då några blad i vatten. Sila bort bladen och häll vattnet i ett rymligt fat. När vattnet svalnat till badtemperatur är det dax att stoppa ner fötterna i det. Sitt en stund och ha det skönt. Svullnaden lägger sig och fötterna blir pigga igen.

Taxus baccata

Tvi, för idegran!!!

Nu pumpar barren på som attan i kroppen och det är långt ifrån behagligt. Hade jag bara kunnat hade jag krupit ur mitt skinn. Värst är det med benen som darrar och ryggen som har börjat värka. Tungan är så  svullen och värkande. Mest av allt skulle jag vilja ha den hängandes utanför men inser att idiot-stämpeln inte hade varit långt borta då. En riktigt tungviktsmatch har precis börjat!

Efter mycket väntan har mina böcker kommit, kanske det finns något litet tips i dem som kan hjälpa under tiden, eller vad sägs om: 100 huskurer för hälsa och välbefinnande, Huskurer och läkekonster, Bondepraktikan. Tror minsann att jag börjar i den sist nämda så jag får lite annat och tänka på och försöka koppla bort kroppen en stund trots allt.

Mars månad

Om mycket dagg i Mars månad sig begifwer;

Mycket regn i detta år det blifwer.

Så mycket dagg som Mars månad månd´ falla,

Så mycket rimfrost efter Påska med alla,

Så mycken dagg skall ock i Höstmånan komma,

Det blifwer oss till gagn och fromma,

Alla de träd, som neder blifwer slagne,

I Mars månad på de twå sista Fredagar;

Det blifwer fast och förkastar icke sig.

Det hafwer en wis man sagt för mig.

Blifwer wädret Palm-Söndag klart,

Då får kornet och wäxt samma år fart.





Urladdad

I natt måste husets alla uppladdningsbara apparater varit och laddat sig hos mig. Helt slutkörd! Efter att ha varit uppe en timme blev det till att gå och lägga sig och vila igen. Benen är alldeles darriga som efter en lång jogging runda...precis som om jag skulle veta hur det känns...kan tänka mig hur det skulle kunna kännas. Och resten av kroppen är rena geléhögen...det vet jag däremot hur det känns. Halsen gör lite ont vilket jag hoppas att det bara är de lätta influensakänningarna man kunde få efter sprutan. Blir nog en heldag på sparlåga.

Livskvalité

En heldag med livskvalité, mysigt!

Plötsligt blir det bara en ledig tid över för att bara helt apropå träffa en arbetskamrat. Hon är ledig och jag har ytterligare en bra dag. Då gäller det att komma till skott snabbt som ögat. Blir några timmars givande samtal i mitt "kryp-in".

Får efter detta ta en stunds vila. Inte mycket det fina tål nu för tiden... Ett samtal från mobilen ger ett varmt hjärta och extra energi när man får höra: "Jag har vägarna förbi, får jag komma in och ge dig en kram?" Tackar inte nej till varken kramen eller en ny liten pratstund. Ibland kan små helt apropå saker betyda så mycket.

Tack för en fin dag!

Bra dag!

Dagen idag lägger jag till de riktigt bra dagarna. Natten har varit god även om också denna morgon blev ½ 5-tidig. Knackar och säger peppar, peppar då de eventuella biverkningarna ännu inte har kommit smygandes. Möjligtvis ska det vara den lätt matta känslan i benen som skulle kunna vara en liten biverkning men den är helt ok att leva med.

Passar på att samåka med grannen in till VC för att få en extra spruta (elastas) som ska hjälpa upp mina vita blodkroppar och förhoppningsvis göra mig mindre infektionskänslig. Kanske t o m att jag vågar planera in något i kalendern...hoppas, hoppas.

Väl inne på VC blir jag väl mottagen och får dagen till ära en extra personal med in på behandlingsrummet. Förstår inte riktigt varför de gärna vill vara två när jag ska få någon typ av behandling. Måste vara extra jobbig patient troligtvis *fniss*. Snabbt och smidigt ges sprutan i magen. Efteråt får jag många frågor om min pågående behandling och jag försöker att förklara så gott det går. När vi kommer in på ämnet hår åker mössan av och min nya "frisyr" visas. Får så många fina kommentarer om mitt utseende så där växte man ytterligare någon decimeter. Härligt att det finns tid inom sjukvården för att ta sig tid och fråga och lyssna! Uppskattat!



Mindre

Två gånger kvar!!!


Naturligtvis ska man ju vakna extra ½ 5-tidigt denna morgon trots att man behöver all vila man kan få. Är väl oroskänslan in för dagen som spökar. Har dagen till ära skrämt upp grannen för att få skjuts in till stan och fått sällskap av kollega C under behandligen. Härligt med trevliga pratstunder under tiden. Blir så glad när jag får höra att de har haft information och utbildning på jobbet av Viktoria föreningen där det fick lära sig hur man undersöker sina bröst. Sen var det visst på g att den manliga staben skulle få gå på utbildning de med. Fast då gällde det inte att få känna igenom de kvinnliga kollegornas bröst naturligtvis. Hurra för driftiga kvinnor!

Nu är det bara att invänta på vad som ska hända med kroppen denna omgången. Om det blir fruktansvärda smärtor, svullna elefantben och tappade naglar. Hipp hurra för denna dá.

Lördagsrys!

Fredagsmys övergick till lördagsrys när det visade sig att diskmaskinen hade fått för sig att den inte ville släppa in vatten. Suck! Jag som hade en full maskin och ytterligare en som stod på kö. Men innan det var dax att ta tag i det eländet fick det bli att rycka ut som taxiverksamhet till dottern. Styrde bilen söderut mot jobbet där hon praktiserar. För var gång man har varit därifrån ett tag inser man hur långt det är att köra dit. Ett snabbt stopp utanför "Feret", hinner att tänka att här behöver jag inte vara riktigt än och kör sen mot Maxi för att inhandla ett diskställ. Väl hemma igen blev det tvätt av båda bilarna innan det var dax att stoppa händerna i diskbaljan, sen...

...orkar inte kroppen mycket mer. Tror faktiskt att det blir soffläge resten av dagen där det ska funderas en liten stund över Katarina Hultings intervju hos Skavlan igår kväll. Hon ligger ett steg längre än mig i sin behandling. Lite skrämd blir jag ju när hon pratar om hur ont hon har haft det under der fjärde behandlingen. Ännu en gång måste jag försöka att hitta min styrka och tänka på mitt och inte bli påverkad av hennes upplevelse. Det här är mitt och det går inte att upplevas av någon annan, möjligt att det går att jämföras och förstå men där tar det slut. Alla är vi olika och alla har vi våra egna sanningar.



Fredagsmys!

Vårvärmen har slagit till och det börjar bli varmt att bära mössa. Ger peruken en ny chans så nu är en ny modell beställd. Då den långhåriga är allt för svårhanterlig blev den en riktigt kort. Det är väl konstigt först gråter man för att håret ska trilla av, sen när man sätter på sig lite hår är det en konstig känsla när man ser sig själv med en frisyr. Kanske man ska förbli skallig? Nej, det är nog ingen större risk då det redan har börjat växa lite, lite.

Veckans sista chans till att lämna nya prover den får jag ju inte missa. Står och väntar i korridoren på min tur att få komma till receptionen. Plötsligt börjar hjärtat slå extra fort och en obehagskänsla sprider sig i kroppen när jag ser läkaren som lämnade beskedet och opererade mig kommer gåendes. Han svänger av och går in på dagoperationen och genas går tankarna till den stackaren som han ska sätta kniven i. En liten stund senare öppnas dörren och läkaren kommer tillbaka. Drar en lättnadens suck. Någon hade tur idag. 

Plötsligt är det min tur och jag går in för att anmäla mig. Tjejerna på provtagningen suckar lite när jag kommer igen. Inte idag med!...blir kommentarerna. Hm...vad ska man svara? Lämnar ytterligare ett rör och hoppas på det bästa inför måndagen. Efter att ha suttit i bilen på Maxi medans maken storhandlade tillsammans med alla pensionärerna var det bara till att åka hem och invänta telefonsamtalet från cytostatika mottagningen. Plötsligt är telefonen alldeles tyst...suck! Det gick vägen, så nu blir det fredagsmys och uppladdning inför nästa vecka.

Ord

Ord är det mäktigaste vi har. Ord som kan sprida kärlek och hat. Ord som kan hjälpa och stjälpa. Ja, frågan är vad vi använder dem till och hur vi använder dem. Kan mina ord om kärlek göra att någon annan hatar mig? Kan mina ord som jag tror hjälper i själva verket stjälpa? Är ordlös kommunikation det bästa ordet eller kan det missuppfattas? Hur vet man att man använder rätt ord? Är det fritt att leka med orden, vrida och vända som tex författaren Leif B Frid gör genom att titta på ordens betydelse i lexikon?

Abdikera – avgå som kung.

 Även drottningar kan abdikera. Drottning Kristina gjorde det.

Allsvenskan – allsvenska serien t.ex. fotboll.

Däremot heter det »damallsvenskan«. Ge oss en »herrallsvenska«.

Amatöridrottsman –
Det finns även kvinnor som är amatörer inom idrotten.

Ord är nog det finaste vi har fått bara vi inte använder dem "tanklöst". För vad blir det för ord om vi inte lägger en tanke bakom även om vi leker, vrider och vänder? Sagda ord går inte att sudda men var inte rädd för att använda dem. Hjälper eller stjälper? Beroende på hur de levereras och hur de tas emot, ett vågspel. Tack för ordet!



Länkar från morgonens tv-program Efter tio om att blogga om sina sjukdomar.

Debatt om blogg del 1

Debatt om blogg del 2

Försöker vara nöjd

Dagen har inte bjudit på bättre provsvar, inget paket på posten och ingen promenad. Gör ett försök till att måla färdigt tavlan, tar en  stund på verandan i solen och provar att sola skalpen men det var för kallt. Putsar ett par fönster utrustad med en extra trasa till ögonen och en till näsan så det gäller att ta rätt så det inte blir snorränder på fönsterrutorna. Tuggar vidare på propolisen och trotsar läkar rekommendationerna med att blanda till en nässel-shot.

Ser fram emot att få starta upp kroppen igen med allt vad den kan behöva. Ser fram emot att kunna träffa människor när jag vill utan att vara rädd för att bli förkyld, att bara kunna gå in i en affär utan att tänka på hur mycket människor som är där inne osv. Tänk att man kan sitta och längta till en tråkig vardag istället för att ta tillvara på den "lediga" tiden. Ja, människan är allt för dum ibland som aldrig kan vara nöjd utan alltid vill ha något annat en vad som erbjuds. Skärpning på mig!

Var nöjd med Allt som livet ger, och allt det som du kring dig ser. Glöm bort bekymmer, sorger och besvär!

Tjuvstart

Tjuvstartar morgondagen med att leta reda på lite propolis och tuggar som en tok. Muntrar upp mig själv med en underbar film som har så många bra visdomsord. En film som du inte ska slötitta på utan verkligen lyssna på vad de säger. Rekommenderas varm! Lite "Desperata Hemmafruar" på det så kan det inte bli annat än en bra morgondag.

Trött

Har nu kommit in i en fas då jag är riktigt, riktigt trött på detta. För ännu en gång har proverna visat negativa resultat och ännu en gång var det då trevligheter på gång. Visst hade det kunnat gå att ta den där stillsamma promenaden om inte ögonen hade runnit konstant och bara det inte hade blåst så mycket ute. För att ha varit mer eller mindre instängd i huset förutom alla sjukhusbesök sedan början på januari börjar nu ta på tålamodet.

Försöker att roa mig själv i ett tyst och tomt hus. Tjohoo vad tråkigt det är då. Provar på att måla en tavla jamen hur bra blir det då? Plockar lite...går bra tills jag böjer mig fram, då rinner näsan som en öppen kran. Så det gäller att ha huvudet upp och fötterna ner även om det känns tvärt om. Inte för att jag är bitter men fy för dessa trista dagar!

Suddar, suddar bort min sura min och ser fram mot en bättre morgondag. En ny dag med ny insperation och funderingar om framtiden. Kanske en ny dag med förbättrade provsvar, kanske ett bokpaket på posten med givande läsning, kanske en dag utomhus, kanske...ja, vem vet vad?

Jag är inte bitter

Bestulen

Är för tillfället bestulen på mina ord. Under tiden jag letar efter nya försöker jag bli en fantastisk trädgårdsmästare genom att planera en örtaträdgård. Eller rättare sagt karta och vad den ska innehålla finns redan och eventuellt pallkragar så då ska man väl inte misslyckas...

Drömörtagården

Vem är Skogssyster?

Historian bakom en Skogssyster.

Ordet Skogssyster blev mitt namn på mina studiekamrater som läste på Naturmedicinska Akademin till Megine terapeuter. Vi var ett spretigt gäng kvinnor med många olika bakgrunder och åldrar men som ändå hade något gemensamt nämligen kärleken till människan, naturen och jorden. Efter avslutad treårig studie har dessa människor en speciell plats i mitt liv och det bästa av allt det tillkommer nya hela tiden. Men vad gör då en Skogssyster och hennes alla systrar?

En Skogssyster:

• Tror på livet!
• Värnar om människors välmåeende.
• Ser naturen som en helig helande plats.
• Tar tillvara på jordens tillgångar och vårdar den.
• Tillbringar timmar med att prata om meningen med livet.
• Kan gå på vandringar eller sitta ute i dygn utan att prata, bara njuta!
• Försöker ta hand om sig själv, utveckla sig själv och växer genom att möta sin rädslor.
• Har ett hedersamt uppdrag här i livet och det gäller att försöka komma på vilket.

Så vem vet, även du kanske är en Skogssyster utan att du vet eller visste om det.

Du är barnet som värms av elden.

Du är barnet som skyddas av jord.

Du är barnet som bärs av vatten och vind.

Du är barnet av himmel och jord.

Solöga

Helande dag

Grattis på internationella kvinnodagen!

Hur firar man den internationella kvinnodagen? Jo, det gör man genom att träffa några fantastiska kvinnor en hel dag. Äntligen har träffen med några av mina Skogssystrar blivit utav. Passar på att vara i lokalen medans tid ännu finns kvar på kontraktet. Många ord ska hinna sägas efter flera månaders frånvaro så det är inte lätt att hinna med att dricka mullbärste och äta äppelkaka med havtorn. Frågor, funderingar, ideéer och framtidsplaner utbyts. Lika inspirerande var gång. Efter lunchen knackar det på dörren och ytteligare en Skogssyster trillar in för en stunds gemenskap. Det är dessa gånger som man bara kan sucka djupt av ren glädje och tycka att livet är underbart. När tiden har runnit ut för två av systrarna blir det till att lägga sig på massagebritsen och få en stunds healing innan hemfärd.

En underbar kvinnodag som kommer att förvaras ömt i en liten favoritask. Jag önskar att alla hade fått ha dessa små guld-dagar med de käraste man har och verkligen tar tillvara på dem av hela sitt hjärta.

Till dig du vackra kvinna!

Gratis resa!

Ligger i sängen och känner med tungan i munnen - inga blåsor. De blåsor som fanns där för någon dag sedan har nu nästa försvunnit. Känner efter hur magen och hals mår. Hyffsat efter gårdagens häftiga sveda och halsbränna. De slemhinnor som har funnits där är nog nu bara ett minne blott. Ja, det ska nog kunna bli en bra dag idag efter dagens snabb besiktning.

Ligger kvar och far iväg i tankarna. Om jag kunde gör precis vad som helst idag, vad hade jag då gjort? Svaret kommer snabbt. Det hade blivit en hejdundrandes kick-off resa tillsamans med mina arbetkamrater. Vi hade tagit en kryssning till Oslo och ätit gott, tagit en svängom på dansgolvet, tjattrat i baren, vaknat tidigt för att äta frukost med panorama utsikt mot världen, strosat längst Karl-Johan, suttit på någon uteservering och bara varit. Det hade varit en fantastisk rolig och innehållsrik resa vill jag lova. Den positiva arbetskamraten hade tackat ja innan det hade blivit bestämt. Den negativa arbetskamraten hade minsann inte velat lägga pengar och fritid på arbetsgemenskap om inte företaget hade betalat. Men då måste jag få förklara varför jag väljer denna visuella resa på min dag som jag får göra precis som jag vill. Efter gårdagens samtal med  kurator där det kom fram att mina arbetskamrater följer med och sitter hos mig under mina behandlingar fick henne att utbrista:
"Vilka fantastiska arbetskamrater! Jag har hört att man har med sig släktingar men aldrig arbetskamrater."
"Ja, jag har verkligen fantastiska arbetskamrater" svarar jag.
Att de fyller min brevlåda med vykort, mina vaser med blommor, letar reda på mitt telefonnummer och skickar sms, sänder styrkekramar vid motgång och läser mina ord är mer än fantastiskt. Mina blogg ord som snart har blivit lästa 10.000 gånger!!! Ja, då fattar ni hur fantastiska ni är alla mina arbetskamrater och vänner icke att förglömma!!! Så varför skulle man inte vilja göra en resa med sina vänner även om den nu bara hamnade i tanken? En resa behöver inte alltid kosta pengar bara ditt engagemang.

Jag reser gärna mer, vill du följa med?

Brott & straff

Det är ett brott mot mänskligheten dvs. mig att bli straffad för att det har varit fint väder ute. När första veckan efter behandlingen gick mot sitt slut gav kroppen upp ett dygn. Visste inte själv att jag var anmäld till Vasaloppet som pågick natten mellan fredag-lördag och gjorde att lördagens vackra väder bara sågs inifrån. Kämpade mot värkande leder, stelhet och träningsvärk. Är det detta som komma ska? Ja, då blir det tufft.

Ett sms från dottern gör att hoppet försvinner för en stund inför ännu ett försök till träff med saknade vänner. Hon meddelar att hon har 39 graders feber och hosta. Inte riktigt rätt läge för det. Så nu sitter vi där som några brottslingar i varsitt rum. Tra la la la.

Under dagens förmiddag släpar jag mig trött och sliten in på VC för veckans ritualer. Det första sköterskan säger är: - När du kommer in fyller du upp hela rummet med positiv energi. Själv är jag tvungen och vända mig om och titta efter vem hon menar. Inser att det bara är jag som står där. Så än finns det visst kvar lite krut i kärringen!

Utesittning kan ge klarhet

Vilken fantastisk vårdag! Passar på att gå ut i den vissna trädgården och sätter mig en stund i solen. Hinner lagom slå mig ner på verandan till stugan när en sparvhök kommer flygandes två meter ifrån mig. Vi blir nog lika rädda båda två skulle jag tro, men tackar för flyguppvisningen. Tänk ibland är man bara på rätt plats och rätt tillfälle.

Rätt tillfälle? Finns det något sådant egentligen? Den dagen som jag fick beskedet om att jag hade bröstcancer kom frågan, varför just nu? Inte frågan varför just jag? Just vid den tidpunkten fanns det så mycket annat som jag var fokuserad på. Min nya lokal var precis färdig och jag hade hunnit ha två behandlingar och hade många nya idéer. Så varför just nu?

Kanske det var så att jag fortfarande hade mer att lära mig inför kommande arbete som Megine-terapeut? Kanske var det så att för att förstå andras smärta, ilska, frustration, hopplöshet, hopp och glädje behövde jag också få prova på det med råge? Kanske är det därför jag har skjutit på mycket inför annonsering bl a för att jag inte har varit mogen och färdig för att säga: -Här är jag!? Kanske det är så enkelt som att jag inte har lyssnat ordentligt innan på vad Livets-skola har velat lära mig? Kanske att det finns rätt tillfällen trots allt...

Med nöd och näppe

Det var med nöd och näppe som jag klarade av att ta min lilla promenad idag. Kroppen ville liksom inte riktigt. Släpade mig fram och gav mig bannor för att jag inte hade tagit med mig mobilen om behovet hade funnits att få hjälp hem. Fast det är klart hur populärt hade det varit att om maken kom körandes med bilen över golfbanan för att hämta mig mellan hål 10 och 11 på södra banan?

Helt slutkörd efter en 20 min långsam promenad krävdes en god stunds vila för återhämtning. Sen har det i stort sett bara blivit soffläge och film resten av dagen. Lite tufft att få till texten ibland då det stort sett bara är dubbel- eller dimsyn som gäller. Så då åker man ju på att träna på engelskan med. Har letat efter allt möjligt att stoppa i munnen för att få bort illa mående känslan och jag tror minsann att jag hittade lösningen för nu är magen lite lugnare. Så dagens tips till mig själv för att må bättre: