Fredagsmys övergick till lördagsrys när det visade sig att diskmaskinen hade fått för sig att den inte ville släppa in vatten. Suck! Jag som hade en full maskin och ytterligare en som stod på kö. Men innan det var dax att ta tag i det eländet fick det bli att rycka ut som taxiverksamhet till dottern. Styrde bilen söderut mot jobbet där hon praktiserar. För var gång man har varit därifrån ett tag inser man hur långt det är att köra dit. Ett snabbt stopp utanför "Feret", hinner att tänka att här behöver jag inte vara riktigt än och kör sen mot Maxi för att inhandla ett diskställ. Väl hemma igen blev det tvätt av båda bilarna innan det var dax att stoppa händerna i diskbaljan, sen...
...orkar inte kroppen mycket mer. Tror faktiskt att det blir soffläge resten av dagen där det ska funderas en liten stund över Katarina Hultings intervju hos Skavlan igår kväll. Hon ligger ett steg längre än mig i sin behandling. Lite skrämd blir jag ju när hon pratar om hur ont hon har haft det under der fjärde behandlingen. Ännu en gång måste jag försöka att hitta min styrka och tänka på mitt och inte bli påverkad av hennes upplevelse. Det här är mitt och det går inte att upplevas av någon annan, möjligt att det går att jämföras och förstå men där tar det slut. Alla är vi olika och alla har vi våra egna sanningar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar