En bra dag?

Det som kunde blivit en bra dag tillsammans med frukostätande kollegor gick i stöpet. Provsvaren var tyvärr inte till belåtenhet vilket betyder att jag är extra infektionskänslig och vid minsta tecken på feber blir det till att åka in akut för att få antibiotika. Med de orden malandes i huvudet sover man inte speciellt bra utan vaknar vid ett flertal tillfällen och känner på pannan och kinderna om de är ovanligt varma. Örontermometern används flitigt. Den är lite lurig bara 36,8 i ena örat och 37,4 i andra, blir till att ta ett genomsnitt på det.

Så morgonens göra blir till att åka och lämna nya prover och vänta på att telefonen ska ringa för besked om resultatet. Ännu en dag i väntans tecken - ännu en dag i handfallenhet.

Suckar

Måndag - dax för omläggning och provtagning igen. Suckar lite av lättnad då denna gången flyter det på bättre efter att jag redan i fredags var och lämnade en instruktionsbok till sköterskorna. De hade även nu på morgonen ringt till onkologen för vidare instruktonen. Fick nog sina öron varma av sköterskan där inne då de vart lite blossiga om kinderna då jag påpekade att jag fick åka in dit dagen efter besöket på VC.

Suckar även över huvudvärken som har hållt på att mala hela helgen. Lite pga helgens cirkusbesök men även tappandet av håret gör nog sitt till. Fuktigheten i ögonen börjar att försvinna mer och mer vilken gör att ögonen svider. Huden på händerna är alldeles torr och sprucken, spelar ingen roll hur mycket jag än smörjer dem. Ja, det händer mycket med kroppen nu.

De tyngsta suckarna kommer nog ändå av frustrationen av att inte kunna ligga så nära maken som man vill för att få en stunds tröst. Då höger armen är omlagd och det vänstra bröstet fortfarande gör lite ont.

Men det är fint väder ute så varför gnälla?

Nära är nu

Att nära var så nära som nu känns lite konstigt. Efter morgonens dusch och hårtvätt sitter det mängder med hår i hårborsen. För vart drag blir det till att tömma den. Tur att det finns lite att ta av så jag slipper gå skallig på kvällens föreställning av Cirque du Soleil. Då var inte gårdagens känsla helt fel, skönt att veta att man inte är helt knäpp.

Smakprov från kvällens show - Saltimbanco

Det är nära nu

Vaknar med en konstig känsla, en känsla av att inte ha kontakt med sitt hår, en känsla av att inte känna rörelsen av håret, en känsla av att inte känna tyngden av sitt hår. Vågar inte vända från sidoläget även om jag har ont i kroppen. Tar mod till mig att röra vid håret och dra lite i det. Jo, det sitter kvar där iallafall. Tar fram borsten och borstar håret. Jo, det sitter fortfarande kvar. Drar en darrande suck av lättnad. Upptäcker senare under dagen att håret i de nedre regionerna bara trillar av i "stora" tussar. Inte lika roligt att göra smycken av kanske...så det verkar vara när nu. Tur att jag hittade två nya mössor till huvudet på stan idag.

Konsten att skynda långsamt

Jag vill börja med att gratulera handläggaren från Försäkringskassan som ringde idag. Grattis till henne som aldrig har läst, hört om eller känner någon som har eller har haft diagnosen cancer. Detta grundar sig på alla märkliga frågor hon ställde.
 -Nej, jag jobbar inte för att jag går på cytostatika behandling.
 -Nej, jag jobbar inte även om jag inte mår dåligt varje dag.
 -Nej, jag jobbar inte för att mitt imunförsvar inte klarar av att jag träffar så många människor varje dag.
 -Nej, jag jobbade inte även om det var ett tre dagars glapp i läkarintyget.
 -Ja, jag ska ordna läkarintyg för de dagarna.
 -Ja, det är klart att jag kan vänta ännu längre på pengarna. Har massor i madrassen, därför jag sover dåligt!

Eftermiddagen går åt att träffa kuratorn. Många frågor om hur det känns och om jag har någon strategi över hur jag ska gör när håret börja trilla. Frågan är om det finns någon bra? Det enda jag har kommit på är att antingen kan jag ge håret till fåglarna så det får ett mjukt bo till sina ungar eller ge till någon som inte vill ha rådjur i sin trädgårdsrabatt. Den långsamt skyndande frågan är när man kan börja jobba igen. Efter att ha varit hemma så länge känns det lite tungt kanske att ha avslutat sin strålbehandling på fredagen och börja jobba på måndagen. Men oh nej... När man är färdig brukar man vara färdig så ett tags vila och sen börjar man kanske med att jobba 25% vidare till 50% osv. SUCK!!!
Tålamod att skynda långsamt hade varit bra att ha.

Med livet som insats

Att ta en promenad i vårt område är att göra det med livet som insats. Den skog som har funnits har under åren bara blivit mindre och mindre på grund av alla långgolf banor som har anlagds. Så för att ta sig en lite runda måste man alltid passera skylten "Området beträdes på egen risk". Denna dag trotsade jag det totalt och promenerade kors och tvärs över banorna utan att betala avgift. Fantastiskt fina områden det finns runtomkring och som inte är för alla. Naturligtvis skulle jag tillslut stöta på en stelfrusen golfare släpandes på sin golfbag i snön som nog undrade vad jag höll på med. Den tanken fick han naturligtvis tillbaka.

Maken trodde också att han skulle få sätta livet till när dagens lunch serverades men fick ett helt ok betyg efteråt. Så till er som vill ha något snabbt, gott och nyttigt rekommenderas receptet på tjockpannkakan från senaste Buffé-tidningen.

Ugnspannkaka med spenat och kassler

8 dl mjölk (3 %)

4 ägg

4 1/2 dl dinkelmjöl (siktat)

250 g fryst, tinad bladspenat

200 g kassler

1 msk smör

1 tsk salt

Sätt ugnen på 200 grader.

1. Vispa ihop hälften av mjölken med äggen. Tillsätt mjölet och vispa till en slät smet. Tillsätt resten av mjölken och saltet.
2. Krama ut vätskan ur den tinade spenaten. Skär kasslern i små tärningar.
3. Smält smöret i en långpanna i ugnen. Ta ut och häll i pannkakssmeten. Fördela spenaten och kasslern över. Tillaga ca 30 minuter i ugnen.

Plåster på såret

Väcks av telefonen, slänger iväg vetekudden från huvudet och springer upp...ingen mjukstart på morgonen precis. Kuratorn i luren som vill kolla läget och bestämmer en tid för samtal. Ska bli skönt. Tror att det ligger och lurar en hel del funderingar och tankar som det är dax att göra sig av med. När jag ändå är uppe blir det ett samtal till onkologen så de får titta över min omläggning.

Den illa stickande sköterskan från förra måndagen tar emot mig och ber mig lägga mig ner på en säng. 15 minuter senare är jag färdig och har fått nytt plåster på såret och ett tydligt instruktionshäfte i handen med bilder och texter hur vårdcentralens personal ska gör vid nästa tillfälle. Som jag tyvärr befarade var det inte mycket som var rätt. När sköterskan såg att det stod blod i slangen blev hon arg och sa att så får man aldrig lämna det då det finns risk för att det blir stopp i hela PICC-line slangen. Denna gången gick det vägen efter ett antal spolningar. Går tacksam där ifrån och ser fram emot några dagars lugn och ro i kropp och själ.

Lärdom uppnås inte av en slump, den måste sökas med nit och skötas av flit.

Se med eller på avstånd?

Måndag och dax för provtagning. Med min rosa lilla påse med omläggningssaker tar jag mig till vårdcentralen. Måndag är det många som har väntat på så väntrummet är fullt. Trots detta blir det bara 15 min extra väntan. Sköterskan ursäktar det hela och ber mig lägga mig på britsen. En timme senare kliver jag upp där ifrån.

Även denna måndagen har jag träffat på två sköterskor som inte kan sin sak. Den ena är ringrostig och den andra har bara sett på hur det går till vid provtagning av PICC-line användare för några år sedan. Instruktionsbok plockas fram...varningsklocka ringer...och det hela börjar. Alla saker är inte på plats, omläggningen är väl dit klistrad och svårt att få bort, det får inte ut något blod, det fattas mer saker, det får ut för lite blod, blodet koagulerar i röret, armen värker, lyckas utföra sitt uppdrag, sätter dit ny omläggning och säger varsågod. Tack, för allt besväret svarar jag men det hade varit bra om jag hade kunnat böja armen på en vecka. PICC-line slangen har de satt helt galet lika så själva omläggningen. Åh, så börjar vi om igen...bort med allt och sen blir det ny tejpat. Armen går att böja men domnar bort då och då. En vecka med detta eller CSK för expert hjälp i morgon får natten avgöra.

Gråter en skvätt i bilen och tycker riktigt synd om mig själv på väg mot brunchen med arbetskamraterna. Väl framme har värdinnan dukat upp med dinkelscones, fikonmarmelad, våflor med dinkel och linfrön. Skrattar och undrar om det är med tanke på helgens bekymmer?

Sitter och pratar om livets olika bekymmer och glädjeämnen. Naturligtvis blir det arbetsrelaterat prat. Då är det spännande att se arbetet på avstånd men inte med avstånd. Hur många gånger vi sträcker ut våra händer för att hjälpa till i olika situationer men även hur många gånger vi sträcker ut våra händer och vill hjälpa utan att hjälpen tas emot. Det är dessa tillfällen som gör en hjälplös att när människor se med avstånd på andra som vill hjälpa. Då är den stora frågan till de avståndstagande:

• Vilken bidragande orsak har jag som avståndstagande att det är som det är?
• Vad kan jag göra för att det ska bli en förändring?
• Vill jag ha det så här - må så här?

Den dagen vi kan se på oss själva på avstånd, den dagen har vi kommit långt. Några ord som jag har hört många gånger och är mycket bra är * Låt dit ego kollapsa ibland *
Så ta inte avstånd, sträck fram handen och erbjud hjälp men ännu hellre sträck ut din hand och säg: HJÄLP!

Tung dag

Ja, då har man provat en av de tyngre dagarna. FY FAN! rent ut sagt.
Nog för att jag hade blivit förberedd på att dessa dagar kan komma och ändå blir det som en överraskning. Alla dessa mediciner de ena för och de andra mot slog till slut ut magen totalt eller mer eller mindre det blev tvärstopp kan man nog säga. Kallsvetten rann, det susar i kupan, läpparna är vita och samtidigt vill man bara spy. Och till råga på allt är pekfingret alldeles bort domnat och det är väl tecken om något. Det här leker man inte med.

Allt vatten drickande, promenader, katrinplommon, färska blåbär, fibrer, laktulos och microlax hjälper inte ett dugg. Provar att massera fötterna och stå på spikmattan men icke. Efter mycket andning och jävla AJ! namma blir det resultat och sen vågrätt läge resten av dagen. Jag som försökte låta bli att ropa hej.

Har du ont i magen,
gå till Per i Hagen!

Är han inte hemma,
gå till moster Emma!

Är han inte där,
gå till Sankte Pär!

Är han också borta,
gå då till faster Lotta
och skaffa dig en potta!

 

Ropar inte hej

Vaknar onödigt tidigt (04.00) på morgonen men efter en god natts sömn ska man inte klaga. Den kära vetekudden åker upp över ögon och huvudet för att stilla det hela en stund och lyckas somna åter. Kall om näsan ser jag att klockan har tagit sig fram till 08.30 och temperaturen i rummet har sjunkigt till 16 grader. Uppstigning!

Idag är det dax att ta de sista tabletterna som ska hålla illamåendet borta, det är inte bara det som de ställer till med. Tvärstopp i tarmarna med trots allt vatten, katrinplommon, knäckebröd, magmassage och promenader. Men varför klaga, kunde ha varit värre. Njuter extra mycket för var dag som jag mår bra. Idag har det varit en såndär bra dag t o m så att jag kom på mig själv att skruva upp volymen lite extra och skakade rumpan en stund i min ensamhet. Röstar på fler av dessa dagar istället för att ropa hej.

Olika - lika

Natten har tillbringats i mitt Friskvårdsrum så maken kunde få sova utan att bli störd av mina suckar, snarkningar och förflyttningar i sängen. Får nog göra om det fler gånger då jag själv har sovit hur gott som helst, förutom att jag har jagat som en tok efter en gräshoppa/syrsa...

På min dagliga promenad som denna dag gick upp till affären för lite shopping stötte jag på en ensam man i skogen. Mannen hade cyklat dit och satt nu i skogen på en bänk och vilade och drack öl. Hälsade med ett - God morgon! vilket jag verkligen menade. Han stoppade mig med lite frågor angående husbyggandet i närheten. Svarade och gick sedan vidare med många tankar i huvudet. Här går jag med mitt livsöde och där satt han med sitt. Nästa gång jag tar en promenad ska jag ta med ett sittunderlag, slå mig ner bredvid och fråga om jag får höra hans historia. Så olika men kanske ändå lika!

Bonus poäng:

• Promenad
• Mår bra
• Bekräftat att jag har sett mannen i skogen

Bonus poäng

Efter en lite halvjobbig natt med sprängande huvudvärk, lite illamående i ryggläge, värkande arm i högerläge och ett värkande bröst i västerläge var morgontimmarna lite tunga. Men ett återbesök för att titta till PICC-line stod i kalendern så det var bara att ta sig iväg. Ingen åtgärd behövdes så nu är det en veckas vila. Skönt!

Min tanke var att jag skulle ha tre mål varje dag: - komma upp ur sängen - sätta på mig kläder - ta en promenad, allt annat utöver det är bara bonus. Så om det är allt inresse av glassätarträff som har gjort att bonus poängen bara har haglat in under dagen så är även det bonus poäng. Så förutom mina tre mål har följande gjorts:

• Bakat knäckebröd  (motverka förstoppning)
• Handlat
• Tvättat
• Anmält mig till kursen Look god - feel better
• Promenerat med grann damen
• Lagat mat
• Mediterat
• Mått bra

Så tack för insperationen! Får nog kontakta Otto-glass låter det som, återkommer med inbjudan eftersom det bara är plats till en medföljande. Så om någon vill ha den platsen den 6/2 kl.10.00 är det bara att höra av sig. Glass ingår inte i denna sittningen! ;-)

Startskott!

Efter en förhållandevis helt sovande natt vilket kändes skönt var det dax att ta tag i eländet. Tvättar armarna, äter frukost och petar i mig stesoliden. Effekten på tabletten visar sig vara till god hjälp senare under förmiddagen.

Eftersom extra mannen som skulle varit med och övervakat inte är där lämnar jag maken framför tv:n under tiden. PICC-line sättningen ska ta 30-45 min, faktisk tid 1½ timme . Pust!!!
Två utbildade sköterskor fumlar, mumlar och gör byte i halvlek. När jag är färdig har jag tre stick på undersidan armen varav det ena troligtvis kommer att ge ett blåmärke. Det fjärde och sista sitter nu en bit upp ovanför armvecket. Måste ha varit fler än jag som blundade hela tiden...

Ner till röntgen för att kolla så att 43cm slang ligger som den ska i kroppen. Positiva besked, ligger där den ska. Sköterskan informerar om allt omkring behandling, huvudet blir helt fullt och informationspappershögen växer. Sen är det dax...

Startskottet går!
Slangarna kopplas på och den första cytostatika dosen pumpas in. Nu är det ingen återvändo bara nerräkning som gäller. Redan inom 3-4 veckor kommer håret trilla av. Så barnen är redan tillfrågade om de vill leka frisör med sax och hårtrimmer. Hinner kanske få många häftiga frisyrer innan de är nere på snagg.

Dan före dan

Om 24-timmar är det "nya" livet påbörjat. Går och gör och gör det sista...de sista på ett tag kanske. Har hunnit med att vara ute och övningskört med dottern ett par vändor om än det bara är på parkeringsplatser. Utfärd till Gudahagen trots att det inte var någon vikingamarknad, en fantastisk plats med många fynd. Besök på Skägg & Lockar för att titta ut modellen på peruk och vilken färg. Kommer nog bli ett kapitel för sig själv det där, men en god vän har lovat att fästa dit dreads i den för att göra den lite mer personlig. Underbara hon! En lång frukost och 1½ timmes promenad på Nävlingeåsen i gott sällskap för att ladda och skingra tankarna en stund. Tacksamhet!

Nu är det många frågor som fylls på undrar-listan. Känner mig än så länge cool-lugn, önskar att det kan få vara så ett bra tag till. Önskar, önskar...

Svamparna till att tvätta armarna idag och imorgon bitti är framlagda, pillerburken med Stesolid är på plats, sängen bäddad i friskvårdsrummet...sen är det bara väntan kvar på att resan ska börja.

In i tunneln och ut på andra sidan.

Jag och en kändis i samma tunnel. Klicka på texten bredvid och se intervjun med Katarina Hulting. Skulle inte det fungera se dagens expressen.se 



Ge mig lillfingret

Ge mig lillfingret så tar jag hela handen. Det tyckte nog den inhoppande kuratorn som bara ville ringa och göra en snabbkoll hur läget var då min kurator tyvärr var sjuk den här veckan. Fick många frågor som leder till långa diskussioner, hör mig själv svara äckligt präktigt, uggleklokt och snusförnuftigt. Undrar var alla dessa ord kommer ifrån? Håller med min röst som säger allt detta men hur hade det varit om jag hade gjort allt det "jaget" säger? Hoppas att kuratorn får bra betalt för hennes övertid som hon antagligen fick.

Efter att ha haft chefen här på några timmars fika och överlämnande av julklapp (svart), har det gamla tv-rummet blivit "städat". För säkerhetsskull har jag förberett det till mitt friskvårdsrum om vissa nätter skulle bli allt för jobbiga. Nu är det bara granen som ska packas ner, julkartongerna tas upp på vinden och ett antal tvättmaskiner som skall tvättas sen är det full fokusering, uppkavling av ärmarna och dax att räcka fulfingret till cancern som min vän sa.

Även om mycket tankar och funderingar handlar om mig själv så finns det alltid tid över att tänka på alla er andra. En extra kärleksfull tanke till er som bär på ett för tungt hjärta.

Oroa dig inte! Löser det sig har oron varit lönlös,

 löser det sig inte har det också varit lönlöst att oroa sig.

Dalai Lama

Förberedelser

Om det inte är omtyckt att jag vill ta nässlepulver under behandlingen får det bli en annan lösning. INNAN behandling. Så nu inmundigas knallgrön smörja av nässla och strålande gul Midvitotal plus för att försöka hinna pigga upp kroppen lite. Bråda tider men det ska nog gå. Har också passat på att hämta ut mina lugnande tabletter...stesolid. Ja, då är man en i gänget nu då.

Ännu ett nytt läkarintyg har trillat in, sista datumet på denna omgång är 30/4. Känns väl lite som en evighet dit men då ska väl våren vara här inom kort. Kort blev inte den kommande frisyren även om jag försökte lura dottern att peruken jag kommer att få är kort, blont och busigt lockig. Med gråten i halsen frågade hon om jag inte hade beställt en lång mörk istället. Jovisst blev det åt det mörka hållet men hoppade över de gråa och visst blev de axellånga. Kommer att få två olika att välja på när de har kommit hem. En rakhårig och en med lite Hollywood-lockar. När de sedan ska provas är det nog svårt att hålla sig för skratt, tur att man har ett enskilt rum för detta. Så flickor jag gör i ordning en bokningslista till er som känner för att fixa till er lite extra någon gång.

Tro & hopp

Ibland är det riktigt tråkigt att ha tråkigt men det ger också tid för eftertanke. Tankar om tro och hopp bara genom att titta på en bild som denna.

Jag kan tänka mig att tillbringa en hel dag i den sängen tillsammans med dig och prata om meningen med livet. Vill du göra mig sällskap?

Först ska vi hitta den ostörd platsen, rummet, sängen, friden, tystnaden och tiden. Det sista vi ska hitta är hoppet om att hitta alla dessa saker.

Jag hoppas och jag tror att allt finns där när tiden är inne.

Vinst eller förlust?

Har haft disskusion med min make ang. att ta naturläkemedel för att hjälpa kroppen mellan cytostatika behandlingarna. Örten det gäller är brännässla.
-Inget jag tycker att du ska hålla på med om du inte har gjort det innan. Så varför börja nu? Det kanske stör behandlingen, resonerar han.
Att jag sedan eventuellt kommer att ta lugnande tabletter då PICC-line skall sättas dit och som kanske sitter i under 1:a cytostatika behandlingen efter lunch är helt ok för hans del. MEN lugnande tabletter har jag ju heller aldrig tagit innan...och vem har sagt att inte lugnande tabletter skulle störa behandlingen?

Matchen mellan skol(ad) medicin och natur(lig) medicin har börjat.




Nässlans positiva egenskaper
Nässlan reducerar högt mensflöde samt värk, motverkar kadmiuminlagring,
normaliserar ämnesomsättnings sjukdomar (thyroideafunktionen samt körtelstorleken), stimulerar mjälten till återgående storlek pga blodrening, motverkar grå starr (håller ögonlinserna rena), ger vitare ögonvitor, motverkar förkalkningar/förfettningar i ådrorna, rengör bindväven (kroppens soptipp) och ökar på så vis rörligheten, mjäll, stärker hår, naglar, hud, klaffar, ådror, tarm, bukspottkörtel mm.
Stimulerar hela mag- och tarmkanalen till stabilare och jämnare funktion, är ett milt urindrivande medel vi ödem, lindrar gikt och reumatiska sjukdomar, stimulerar blodbilden vid anemi, är svagt blodsockersänkande vid diabetes.

Nässlan är också bra vid miktionsbesvär (svårt att kasta vatten), godartad förstoring av blåshalskörteln, nedsatt immunförsvar, låga blodvärden, vitamin- och mineralbrist, artrit, astma, flintskallighet, blödningar, högt blodtryck, orent blod, nedsatt mjölkproduktion, katarrer, nedsatt cirkulation, diarré, dysenteri, hemmoroider, infektioner, njurinflammationer, munsår, näsblod, luftrörskatarr, mjäll,  urinvägsinfektion, nässelfeber, krupp, kramper, stelhet, värk, trötthet, allergi, led- och muskelvärk, hud och slemhinneproblem, man sover och återhämtar sig bättre samt är stärkande vid cellgifts- och strålbehandlingar mm.

Dagarna går

Besök

Har då hastigt fått för mig att bjuda hit mina arbetskamrater...utan att tänka mig för. Eftersom man inte längre har koll på dagar och tid så tror jag att det är vanlig vardag denna trettondagsafton. Trots detta misstag blir soffan full av många glada ansikten. Gladast är nog jag som får träffa dem. Torkar en tår då och då från ögonen av alla känslor som far omkring i kroppen. Tänk om man kunde lära sig att hantera dem med.

Tidigare under dagen ringde kuratorn som jag under gårdagen glömde helt bort. Ny tid bokad, skönt! Nästa gång telefonen ringer är det återigen från onkologen -tick,tick,tick- hjärtat slår snabbt och hårt. Denna gången gäller det en rekvisition till att få en peruk utprovad. Peruk? Så långt har inte tanken kommit men ringer och beställer en tid för utprovning. Ja, är det nu man ska bli vild och galen och ta den där långa, blonda och lockiga som maken önskar. Eller kanske den vågade knallröda? Vad det än blir hoppas jag inte att det kommer en ny Emil eller Gudrun farandes.

Tid

Ännu en dag med ofantlig lång väntan. Får ingenting gjort utan går bara och stirrar ut i tomma intet. Skakar i hela kroppen av nervositet och hoppar högt av minsta lilla. Det här är inte roligt!

15.49 ringer telefonen...
Får extra bonusdagar av "ledighet" eller ännu längre väntan beroende på hur man vill se det. Måndagen den 16 januari kl. 10.30 är det dax. PICC-line kommer att sättas in, röntgen göras och första behandlingen påbörjas. Ja, vad fan lika bra att ta allt på en gång. Har också fått den stora äran att få prova en ny sort av PICC-line så det kommer vara en extra Magnus där och visa hur den fungerar och jag är försökskanin. Tror minsann att jag hämtar ut det där lugnande tabletterna i alla fall.
Jaha, vad ska man göra nu då?

Väntans tider

Det blev en hel dags väntan på ett samtal som meddelade...att i morgon kommer de att ringa för besked när de skall sätta dit *PICC-linen i armen. Suck!

*PICC-line är en tunn silikonkateter som läggs in via en kanyl i ett större blodkärl i överarmen med hjälp av ultraljud. Kateterspetsen ligger strax ovanför hjärtats förmak. Den stora fördelen med att ha en PICK-line inlagd är att man slipper obehaget som kan uppstå i samband med återkommande kanylsättningar och kärlretande läkemedel i de ytliga blodkärlen. Har man väl lagt in en PICC-line så behövs inga nålstick i samband med behandling.

Ja, visst låter det fint? Glad att jag hittade raden som skriver att lokalbedövning kommer att läggas innan. Passade på att fråga om de fanns kylmössa som man kunde använda under behandlingen. Jovisst fanns det det men det var inget de rekommenderade i detta fallet eftersom kylmössan gör att cytostatikan inte får full verkan i huvudets blodomlopp. Jippi... Men om jag skulle vilja kombinera med naturmediciner vad anser ni om det? Nje...det är inte heller något vi vill rekommendera. Det kanske låter fyrkantigt blabla... Ok, inte ens värt att försöka men fick ändå ett litet hopp när läkaren själv tycker att läkarkåren tänker fyrkantigt. Trägen vinner!!!

Nytt år- ny start.

Då har det nya året kommit och det är dax att möta allt de man har gått och fruktat. Böjade dagen med att ringa för ännu en ny tid för tappning/punktering av bröstet. Att det aldrig vill ge sig.

Hissar oss upp till plan 11 för att träffa läkaren på Onkologen. En sympatisk kvinna som berättar hur det hela kommer att fortgå. Gråter en skvätt naturligtvis och tycker att det är jobbigt. Hur många gånger hon än säger till mig att håret kommer att växa ut på nytt så är jag fortfarande otröstlig inom de området. Men vem vet kanske även jag kommer att tycka att det inte hänger på håret...

Får troligtvis dispans till nästa vecka innan det hela startar, samtalet imorgon kommer att ge mig svaret. Ett EKG ska göras innan också, vilket känns lugnande då hjärtat tickar, hoppar och slår hur det vill nu för tiden. Tror ju inte att det är vårkänslorna som redan börjar göra sitt intrång i hjärtat eller varför inte?