Det är nära nu

Vaknar med en konstig känsla, en känsla av att inte ha kontakt med sitt hår, en känsla av att inte känna rörelsen av håret, en känsla av att inte känna tyngden av sitt hår. Vågar inte vända från sidoläget även om jag har ont i kroppen. Tar mod till mig att röra vid håret och dra lite i det. Jo, det sitter kvar där iallafall. Tar fram borsten och borstar håret. Jo, det sitter fortfarande kvar. Drar en darrande suck av lättnad. Upptäcker senare under dagen att håret i de nedre regionerna bara trillar av i "stora" tussar. Inte lika roligt att göra smycken av kanske...så det verkar vara när nu. Tur att jag hittade två nya mössor till huvudet på stan idag.