Plåster på såret

Väcks av telefonen, slänger iväg vetekudden från huvudet och springer upp...ingen mjukstart på morgonen precis. Kuratorn i luren som vill kolla läget och bestämmer en tid för samtal. Ska bli skönt. Tror att det ligger och lurar en hel del funderingar och tankar som det är dax att göra sig av med. När jag ändå är uppe blir det ett samtal till onkologen så de får titta över min omläggning.

Den illa stickande sköterskan från förra måndagen tar emot mig och ber mig lägga mig ner på en säng. 15 minuter senare är jag färdig och har fått nytt plåster på såret och ett tydligt instruktionshäfte i handen med bilder och texter hur vårdcentralens personal ska gör vid nästa tillfälle. Som jag tyvärr befarade var det inte mycket som var rätt. När sköterskan såg att det stod blod i slangen blev hon arg och sa att så får man aldrig lämna det då det finns risk för att det blir stopp i hela PICC-line slangen. Denna gången gick det vägen efter ett antal spolningar. Går tacksam där ifrån och ser fram emot några dagars lugn och ro i kropp och själ.

Lärdom uppnås inte av en slump, den måste sökas med nit och skötas av flit.