Nytt år- ny start.

Då har det nya året kommit och det är dax att möta allt de man har gått och fruktat. Böjade dagen med att ringa för ännu en ny tid för tappning/punktering av bröstet. Att det aldrig vill ge sig.

Hissar oss upp till plan 11 för att träffa läkaren på Onkologen. En sympatisk kvinna som berättar hur det hela kommer att fortgå. Gråter en skvätt naturligtvis och tycker att det är jobbigt. Hur många gånger hon än säger till mig att håret kommer att växa ut på nytt så är jag fortfarande otröstlig inom de området. Men vem vet kanske även jag kommer att tycka att det inte hänger på håret...

Får troligtvis dispans till nästa vecka innan det hela startar, samtalet imorgon kommer att ge mig svaret. Ett EKG ska göras innan också, vilket känns lugnande då hjärtat tickar, hoppar och slår hur det vill nu för tiden. Tror ju inte att det är vårkänslorna som redan börjar göra sitt intrång i hjärtat eller varför inte?