Se med eller på avstånd?

Måndag och dax för provtagning. Med min rosa lilla påse med omläggningssaker tar jag mig till vårdcentralen. Måndag är det många som har väntat på så väntrummet är fullt. Trots detta blir det bara 15 min extra väntan. Sköterskan ursäktar det hela och ber mig lägga mig på britsen. En timme senare kliver jag upp där ifrån.

Även denna måndagen har jag träffat på två sköterskor som inte kan sin sak. Den ena är ringrostig och den andra har bara sett på hur det går till vid provtagning av PICC-line användare för några år sedan. Instruktionsbok plockas fram...varningsklocka ringer...och det hela börjar. Alla saker är inte på plats, omläggningen är väl dit klistrad och svårt att få bort, det får inte ut något blod, det fattas mer saker, det får ut för lite blod, blodet koagulerar i röret, armen värker, lyckas utföra sitt uppdrag, sätter dit ny omläggning och säger varsågod. Tack, för allt besväret svarar jag men det hade varit bra om jag hade kunnat böja armen på en vecka. PICC-line slangen har de satt helt galet lika så själva omläggningen. Åh, så börjar vi om igen...bort med allt och sen blir det ny tejpat. Armen går att böja men domnar bort då och då. En vecka med detta eller CSK för expert hjälp i morgon får natten avgöra.

Gråter en skvätt i bilen och tycker riktigt synd om mig själv på väg mot brunchen med arbetskamraterna. Väl framme har värdinnan dukat upp med dinkelscones, fikonmarmelad, våflor med dinkel och linfrön. Skrattar och undrar om det är med tanke på helgens bekymmer?

Sitter och pratar om livets olika bekymmer och glädjeämnen. Naturligtvis blir det arbetsrelaterat prat. Då är det spännande att se arbetet på avstånd men inte med avstånd. Hur många gånger vi sträcker ut våra händer för att hjälpa till i olika situationer men även hur många gånger vi sträcker ut våra händer och vill hjälpa utan att hjälpen tas emot. Det är dessa tillfällen som gör en hjälplös att när människor se med avstånd på andra som vill hjälpa. Då är den stora frågan till de avståndstagande:

• Vilken bidragande orsak har jag som avståndstagande att det är som det är?
• Vad kan jag göra för att det ska bli en förändring?
• Vill jag ha det så här - må så här?

Den dagen vi kan se på oss själva på avstånd, den dagen har vi kommit långt. Några ord som jag har hört många gånger och är mycket bra är * Låt dit ego kollapsa ibland *
Så ta inte avstånd, sträck fram handen och erbjud hjälp men ännu hellre sträck ut din hand och säg: HJÄLP!